Å så bra det gick idag! Husse Leif som gått ut spåret åt Mocca konstaterade när vi var färdiga - Nu kan Mocca kalla sig för spårhund!! Han hade varit till skogen medan jag tog en sovstund efter jobbet på morronkvisten. Och riktigt klurat till det för att testa Mocca lite - och göra spåret roligt o intressant för henne.

Spåret innehöll flera spetsvinklar, varav en "extra spetsig" runt en trädstam, 2 traj, krokigt mest hela tiden, nära en stig som många rastar hundar efter, S som testade så Mocca inte genade, tillbakagång i sitt eget spår. Spåret gick i motlut, ganska risigt underlag så Mocca fick hoppa o krypa över ris o kvistar stundtals... Blåbärsris, vitmossa, korsande traktorväg... ja typ sånt spår fick vi. Husse sa att han nog inte lagt en så pass klurigt spår åt Mocca tidigare...

Å Mocca tyckte det var riktigt roligt, fint intresse o glimten i ögat på henne, alla apporter, plast, trä, tyg fixade hon också. Löste klurigheterna bra, ingen tendens att gena (liggtid nästan 2,5 timme gjorde väl sitt till). Kassler o kamp som belöning vid apporterna gjorde att hon bara ville iväg o fortsätta... Trött var hon när vi spårat klart, men att leka o kampa med Tobias gamla skinnhandske - det är uppskattat som slutbelöning det!

Känns som vi är på "G" nu med spårandet!

Även gamla hoffeloppan fick ett "klurspår" som hon jobbade bra med. Lite väl ivrig ibland så hon blev lite yvig men följde spåret fint o löste svårigheterna bra, alla apporter även hon. Kul!

Nu ligger det två trötta hundar o sover på sina filtar.

Jodå träningssuget infann sig i helgen som var...

Det var nog precis vad jag behövde för att komma igång igen, nu känns det som man är lite taggad

Vi var en glad och trevlig grupp som kursade för Gunilla K-N. FIck många tips och idéer - och så bra med ögon som tittar på en o ser vad man hittar på för "dumheter"... Konstiga saker man har för sig ibland - t ex mina stegförflyttningar i höger om som tenderar att bli 3/4 vändningar nästan, vrider iväg alldeles för mkt. Har jag inte alls tänkt på...

Gunilla var jättebra på att hålla kurs med oss, tror alla i gänget blev inspirerade att träna massor!!

Mocca tyckte det var jättekul att få träna lydnad igen, men visst blev hon trött, hon är ju inte så tränad i uthållighet på lydnadsplanen just nu Nu har vi fått tips om många moment så vi har en hel del att bita i! Bara att sätta fart!!

Och bromsa i vissa moment... Mocca är ju gu'bevars en kelpie... hehe...

för vår lydnadsträning kanske det blir i helgen? Har alldeles kommit av mig med lydnadsträningen med Mocca, hamnar i skogen hela tiden... Men i helgen ska jag gå en tävlingslydnadskurs hos grannklubben. Vi startar i kväll med teori o kör sen lördag-söndag. Ska bli kul o kanske det blir lite bättre fart på matte sen? Behöver få mera kött på benen om regler osv. Och i vår klubb finns bara en tävlande över tvåan, grannklubben har desto fler, många har tävlat där i år o är på gång uppåt... Kul! Och sen har jag kikat lite på nätet på "Tävlingskalendern" - men men bara FYRA högre spår tävlingar i Gävleborgs distriktet nästa år hittade jag - o de går på sensommaren/hösten... Fyra tävlingar... inte mycket det inte o dessutom ska man ju komma med också... hmmm

Ja det blir ju ett senare bekymmer även där "haltar" det med lydnadsträningen, men vi har väl vintern på oss...

Såg att grannklubben kommer att ha träningar "under tak" även i höst/vinter, så där ska vi hänga på, det är bra att det finns såna träningsmöjligheter.

Förresten så har Setra bestämt att de ska starta upp den nedlagda Färila-sågen igen... Cirka 30 personer (av 70 uppsagda) ska få jobba igen - med lite tur så ska nog gubben få jobba där igen, han har 32 anställningsår - men man ska veta att 25 år räcker inte till - det finns många trotjänare på sågen... Men nog är det konstigt allt, stänga först o sen starta upp, inom ett år - tänk vad mycket det har kostat så här långt...

Men det är såå bra för Färila att de startar upp igen och med lite tur så kommer man att gå från ett skift till flera så småningom - hoppas det iaf!

jo det känns faktiskt som det går framåt med Moccas spårande... Hon tycker det är kul nu, husse Leif kan hänga på oss o vi kan småprata lite utan att det stör Mocca, fast det är hussen som lagt spåret också. Vi spårade igår, inte så långt, ca 400 m. men det var ovant underlag så vi gjorde inte så långt spår. Det har kommit lite snöslask här o sen var det minusgrader så marken/underlaget var påfruset. Fläckvis i skogen låg det lite snö kvar o Leif hade gått både på bart o snöigt, lite lagom med kringelikrokar o vinklar. Liggtiden på spåret vart bara 40 min, men det ska tränas det med.

Mocca spårade bra, höll sig i kärnan o kom hon bredvid så letade hon sig själv tillbaka, ingen tendens till att vilja gena fast spåret inte legat så länge. När hon hittat apport o jag lekt/berömt färdigt så vill hon gärna studsa bort till hussen (som väntar strax bakom oss) för att få beröm av honom också! Är jag inte duktig va?! ser det ut som hon tänker...

Lite ingångar för uppletande har vi kört i skogen också o det fungerar bra, full fart in! En gång vart det rusk o tugg av en handske men då gjorde vi bara om och nästa gång skötte sig Mocca, så jag tror hon förstod varför hon inte fick någon belöning på första ingången.

Nu är det ju några veckor sedan vi gjorde certprovet men jag kan väl skriva några rader ändå. Tyvärr löpte ju Mocca under provet, men man får gå provet ändå som sista hund. Det jag oroade mig för var ju hur hon skulle fungera, förra löpet blev hon ju så påverkad o konstig, då jag var ju t o m till veterinären och fick henne genomkollad o lyssnad på osv för hon var sig inte alls lik... Har inte haft någon tik tidigare som varit såå ur form som Mocca var då, hon ville inte vara med oss i familjen, gick undan, kunde bara träna korta stunder innan hon ville gå o lägga sig typ... Stackarn mådde inte alls bra!

Men det här löpet gick bättre, även om hon givetvis var påverkad nu också. Vi började på lördag morgon med certprovet, tur med vädret, sol o uppehåll o ganska varmt. Först byggde vi upp basen som hundarna skulle bo/sova i. Det var 5 deltagande hundar och Mocca fick givetvis platsen längst ut eftersom hon löpte. Vi satte upp burar, la presenning som tak o bäddade så de skulle kunna få det varmt under natten. Sedan var det dags att "mönstra in" - hantering/visitering och överlämnande av hundarna till baspersonalen. Man får ju inte sköta sin hund själv under certprovshelgen, det gör funktionärerna. Mocca tyckte väl inte att det var så speciellt kul att bli hanterad av främmande människa men att hoppa in/ur en bil med en hund i buren bredvid gick galant. Sedan fick hon gå iväg till "sin" plats i basen och jag fick gå tillbaka till hundförarnas område. Det var avgränsat hur långt vi fick gå upp mot basen, som var avskärmad med en rad husvagnar o kamouflagenät, så hundarna inte skulle se oss. I husvagnarna bodde funktionärerna.

Efter lunch var det dags för patrullering. Stigen är 1000 m på provet och patrulltiden blir då ca 30 min. Man ska ju sikta på 30 min men det är svårt att gå exakt, tror vi landade på 28 min, så man har väl fått "farten i kroppen" efter dessa år som HF. Vi fick ut våra hundar ca 20-30 min innan jobb, så man hade lite tid på sig att "landa" och "ladda". Mocca skötte sig bra i basen, tyst o lugn. På stigen kändes hon rätt OK, jobbade på men var lite "oengagerad" så jag fick köra med lite peptalk o stötta henne. Vindmarkeringen var sisådär, hon hade svårt att fästa, visserligen snurrade vinden lite men Mocca gjorde ingen riktigt klar markering, inte alls som hon brukar. Ljudet tog hon upp, markerade o följde, men släppte intresset under halten. Figgen går ju i en triangel med sidorna 50 m långa, i första vinkel gör den en halt på 1 min. Jag fick peppa upp Mocca då, men när figgen startade igen så plockade hon upp ljudet. Men inte var hon så taggad som vanligt, även om hon drog ut i kopplets längd nu också när jag frågade om hon hade nåt där i skogen? Jobbade hela stigen gjorde hon iaf och en till, lite svag, vindmarkering hade vi. Efter stigen så var det tillbaks till basen igen. Mocca blev utfodrad o rastad av personalen och vi tvåbenta fick middag innan kvällens stillastående bevakning. Den är på en timme o du sitter med hunden framför dig, alla hundarna sitter på rad med ca 5-10 m lucka, vända åt samma håll där två ljudfiggar smyger omkring. De startar på 150 m o går mot hundarna, en i taget o med två längre halter inlagda, 5 min o 10 min. De går efter ett visst mönster och önskvärt är att man ska kunna se på hundarna när det är vänster resp höger figge som rör sig samt rörelserna i sidled. Mocca markerade ljuden OK, även om jag fick stötta henne lite. Lite ljud kom det när figgarna var som närmast, 50 m ifrån, vet inte om hon fick en skymt av en figge då, eller om det bara blev för spännande i mörkret? Ja jag tyckte iaf så här långt att vi borde hänga med o få fortsätta, även om vårt jobb inte var lika bra som vanligt... Spännande värre!!

Innan läggdags så berättade våra två kontrollanter iaf att så här långt så var alla med i matchen, även om vissa hade varit lite svagare på en del saker men bättrat på sig i andra delar, så det lät ju lovande inför morgondagen.

Då skulle det alltså bli spåret som skulle bli avgörande! Pirrigt... Och även pirrigt inför natten, skulle hundarna sköta sig under nattens bastjänst, vet flera exempel på hundar som fått avbryta för att de ej klarat natten. Men träningshelgen så var ju Mocca helt tyst och skötte sig bra. Hmmm, efter jag gått o lagt mig så var det några hundar som skällde lite, de fick svarskall av jakthundarna i byn. Tyvärr tyckte jag mig känna igen Mocca så nu blev det fjärilar i magen. Men hon tystnade... tack o lov. Enstaka skall kan man tolerera...

Frukost för mig o Mocca fick sin frukost av personalen o blev även morgonrastad av dem vid sjutiden söndagmorgon. Sen var det dags att ladda för spårningen. Spårupptag i råterräng med en 5 min halt efter 20 m upptag. Därefter får man sela på och sedan ett spår på 1500 m, med 4 apporter, trä tyg plast o metall, man har faktiskt hela 90 min på sig att fixa det.  Ja spårlängden har vi tränat på, kanske inte med så få apporter men med lite j-vlar anamma o peppning av hunden så skulle det väl gå vägen, hoppades jag iaf!

Mocca var laddad, vindade in spåret lite i förväg när vi patrullerade, sen tog hon det bra, inga tveksamheter om att här är spåret - fast det blev bakspår, men hon tog iaf upp spåret! Går man över spåret o hunden inte markerar o tar upp det så får man ingen andra chans, som det var förr. Då fick man vända och patrullera tillbaka också...

Bakspår betydde att vi fick vända o spåra fram till halten - själva halten gick bra, hade inte väntat mig annat heller. Jag lade ner Mocca så hon fick ligga o "suga i sig" av spåret. Mocca spårade sen helt okej, hittade 2 apporter utan mankemang, kändes fint o intresset var det inget fel på. Men jag pausade lite vid 2:a o vattnade och väntade tills hon självmant ville fortsätta, det är ju ganska långt mellan apporterna när det är bara 4 st på 1500 m... Det gäller att man kommer rätt o att intresset håller i sig... Mocca kan ju gena o vinda ibland... även om det har blivit bättre och bättre med det. 3:e apporten, metallen missade vi - ja Mocca kan faktiskt ha markerat den genom att nosa till på den, men just då gick vi genom ett område med trattisar o jag var lite för feg för att berömma henne. Tänk om det skulle vara trattisar hon doppade ner nosen på  o jag berömde "fel"... Ja jag såg då ingen metall heller så, tittade nog desto mer på skogen o Mocca. Ville memorera hur det såg ut i skogen när vi var "rätt" också, utifall vi skulle behöva gå tillbaka o ta om någon sträcka på spåret någonstans ;-)

Och det fick vi göra på sluttampen på spåret, Mocca vindade lite o kände väl av slutet kantänka, för det blåste ganska friskt i skogen. Jag såg det på henne så det var bara att backa o ta om så kom vi rätt så småningom o hittade slutet "rätt väg". Jösses vad skönt det var när vi hittade slutet!

Tror ni jag var något spänd då när vi spårade... Jag tappade bort Moccas tuggben som låg inlindat i slutet (fleecefilt) o fick leta det. Sen när vi åkt en bit på väg tillbaka till basen så kom jag på att jag glömt selen o linan också, var bara att vända tillbaka. Plus att jag var alldeles blöt fram på byxorna, jag hade inte skruvat på korken ordentligt på vattenflaskan när jag vattnade Mocca. - Haha, var nog som sagt lite vimsig o spänd!

Men nu var spåret fixat iaf och vi borde väl ha klarat godkänt??

Jodå, det hade vi - skönt skönt. Dessutom extra skönt för vi hade kört godkänt alla som deltagit i provet!

Vi fick "enskilt samtal" med kontrollanterna efteråt, så de fick tillfälle att kommentera helgens jobb. De två var väl inte så jätteimponerade av Mocca direkt, de tyckte att hon hade behövt en del stöd av mig, men sa att jag var ju en erfaren hf som kunde stötta min hund på rätt sätt och läsa henne. Den ena kontrollanten var vår domare från patrullstigen i Edsbyn o han erkände att han var lite besviken på Mocca, för han hade ju sett hur hon kunde jobba med riktigt fina markeringar! Men en tik som löper kan ju vara lite knepig o tekig... Vi löste iaf våra uppgifter och det är huvudsaken. Så nu är Mocca godkänd och egentligen är det ju nu det börjar... Med all träning av sånt som en bevakningshund ska kunna, utöver certprovs-stuket då. Mycket att bita i o roligt att börja klura till spår o vind/ljud för att skärpa upp förmågan hos hunden! Nu är det inte längre så certprovsinriktat.

Plus alla bitar som ska till för att hon ska fungera i jobb med en grupp HV-män runt sig, gruppchef, säkrare m m.

Måste säga att jag känner mig riktigt nöjd med Mocca-tösen, trots att hon inte gick för fullt - jag tycker hon skötte sig bra med tanke på löpet och hur dåligt hon mådde vid förra löpet. Hon var ju inte 100% i form nu heller...

Hon ställer upp när man ber henne!

Kanske skulle ha skrivit lite om tävlingen, certprovet också nån gång... innan jag glömmer av...

Först kan jag tala om att nu har Mocca "debuterat" på HV-övning, men det blev en "mjukstart", bara en s k avtalspersonalens dag - lottor, hundförare, röda korsare o FRO o FMCK var det som var med, men vi var ett tämligen stort gäng ändå. 12 bev.hundar var det med under dagen. Förmiddag ägnades åt en fingerad trafikolycka med 10-12 pers inblandade. En del hundar fick jobba, men inte alla 12 behövdes, utan de andra fick sitta i "bastjänst" vid uppsamlingsplatsen för de skadade medan vi hf. fick hoppa in o hjälpa till där vi behövdes. Mocca skötte sig bra, satt/låg tyst o lugnt där hon var uppbunden, så den biten funkade fint fast det var mycket folk o fordon i farten.

Efter lunch hade vi ett pass med "funktionslydnad", linförighet, FF, inkallning med stopp mm i grupp, för hundarna ska funka fast det kan bli ganska "tajt" dem emellan, platsliggning med störning också. Nytt moment för oss var kryp med matte krypandes bredvid, hmm Mocca försökte hinna först men det kommer bara vi tränar... Sedan lite övn som är kopplade till jobb i grupp med HV-männen, blixtlåsframryckning, korridor o dyl. ;-) LIte teori följdes av konkurrensspår.

Spännande att se hur Mocca skulle funka med det, hon är ju rätt nyfiken av sig o vill hålla koll på allt. Men det gick bra, hon spårade o blev nog taggad av de 5 hundarna hon hade runt sig, vi hade typ 10 m lucka mellan hundarna. Och inte bytte hon spår i knutpunkten heller, fortsatte så fint rätt igenom o ut på den andra flanken. Det enda som störde henne var när träningskompisen hittade apporter o fick beröm, då måste hon stanna o kolla... Men det var bara att mana på henne på hennes eget spår o fram till hennes egen apport, så jag tycker hon skötte sig bra.

Bevakningstävlingen då - ja den var väl ömsom vin, ömsom vatten. Och mycket mycket vatten, det hade regnat en massa tiden innan i Edsbyn, så lydnadsplanen var vattensjuk o plaskig... Men vi började med skogsjobbet. Spåret tog Mocca upp, men bakspår. Halten OK, domaren tyckte jag var lite sen o omständig när jag fick sela på, men jag vill inte låta Mocca jäkta iväg där... Spårningen var OK, utom på ett ställe där hon såg o vindade in folket på stigen, men det gick bra att säga till henne att fortsätta spåra. Tyvärr missade vi en apport där - så betygen blev:

Patrullering med spårupptag 7,5 (bakspår) Spårning 9 (1 apport borta).

Patrullstigen gick dock mycket bättre, 600 m var den o man går på tid. Lite klurig då de hade ljudfiggen på slutet och gick du för sakta så missade du ljudet för när tiden är ute så blir man stoppad. Om jag inte minns fel var det flera som missade ljudet pga detta. Du ska gå 100 m på 3 min, så du har alltså 18 min på dig. Mocca jobbade bra hela tiden, skottet bakom oss - nema problema heller. Vinden markerade hon riktigt fint, nosen rätt upp i vädret o man riktigt hörde hur hon drog in o drog in, klockrent helt enkelt! Ljudet plockade hon upp vid en stillastående bevakning, man måste ju vara lite taktiskt när man går också o läsa terrängen o lägga in halvhalter o stillastående bev. därefter... Det ingår också i bedömningen... Betyg 9,5 (halvpoängen borta pga att Mocca tog ljudet vid en halt o inte under gång). Medelpoäng på special 260 p (uppflytt).

Sedan var det dags för lydnad. Oh hujedamej, försökte värma upp Mocca före men vi fick liksom ingen riktig kontakt, jag jobbade o jobbade o donade men vi kom inte ihop oss riktigt, hon var liksom inte med mig... Jaja, platsliggningen var inga problem, den funkade bra, 10 p .

Men sen på plan, o det var nästan så man skämdes lite för oss, det stämde liksom inte... Kändes inte alls bra när vi gick av planen, trodde vi hade nollat flera moment...

Linförighet: 5-5 (ojämn, segt sättande, släpper, dk)

Framförgående: 7-8 (drar kraftigt, stannar snett)

Platsläggande: 0 (reagerar men stannar kvar dk) annars Moccas givna tia, men hon ville inte lägga sig i vattnet o skällde faktiskt till i protest t o m)

Inkallande: 10-10

Kryp: 5-5 (reser sig, dk, lättar mycket)

Apportering: 6-6 (tempoväxling, tveksamt tagande, avslut, sen in, avslut) ta apporten i en vattenpöl - inte kul sa Mocca o sen gick det SAKTA in...

Hopp: 10-10

Ärligt talat så trodde jag nästan att vi inte skulle ha klarat godkänt i lydnaden, så uselt kändes det, men vi hade väl några 10or som räddade det hela... För vi lyckades skrapa ihop 207,5 ändå trots alla missar, så då blev vi uppflyttade, man ska väl ha lite tur också!

Ja då är certprovet kvar att skriva om, men det får bli en annan dag... Inte så mycket att skryta med, hon gjorde det hon skulle Mocca men hon var helt klart påverkad av löpet o gick inte så bra som hon brukar göra på träningarna normalt...

Ja det är väl inte så allvarligt som det låter Mocca har åtminstone ingen tratt på sig...

Men vi har fått en trattkantarell hund utav bara farten i höst. Mocca ÄTER råa trattisar i skogen, mums mums tycker hon. Tänk vad vi funderade första gången vi kom på henne. Hon stack iväg o blev borta en bit ifrån oss, jag funderade vad hon stod o "luktade" på, men tänkte väl inte så mycket mer på det utan bara ropade på henne. Sen hittade vi fina trattisar men ett helt gäng av dem saknade hattar?? Hörru Leif sa jag, - äter älgar svampar, trattisar?? Ingen aning sa han. Och sen fick jag se Mocca - stå o smaska o äta bredvid mig, så då var mysteriet löst.

Det var Mocca som ätit tratt-hatt för kung o fosterland! O inte blir hon dålig i magen heller - men lite konkurrens om svampen får man när man ska fylla svampkorgen fast det gör inte så mycket det finns oerhört mycket trattisar i år. Däremot blev sonen Tobias lite ängslig - hon äter väl inte giftiga svampar av bara farten? - Hemska tanke!

Däremot blev det lite trassel i ett spår för nån vecka sen, jag var lite obetänksam också, så det var inte bara Moccas fel. För medan spåret låg till sig så plockade jag, Leif o Mocca trattisar. Sen spårade vi direkt på och i början gick spåret jättebra. Men sen gick vi över en fläck med massa svamp o Leif hade trampat ner en hel del, så där blev Mocca brydd o tappade koncentrationen o därmed även spåret... Skulle givetvis inte ha gått direkt från svampplockning till spår! Men hon är lustig Mocca, snappar väldigt snabbt upp om vi gör något, för vi har definitivt INTE försökt intressera henne på något vis för svamp! Helt självmant letar hon upp trattisar i skogen o ställer sig där och TITTAR INTENSIVT på oss - precis som hon talar om att kom hit, jag har hittat trattisar åt er!

Förstår ni att jag var lite nervös för spåret på certprovet, men det hade jag inte behövt vara, vi gick tvärsigenom trattisarna där men inga problem, tack o lov!

I fredags spårade vi, ca 500 m som Leif trampat ut. Och nu är det tillåtet att knixtra till det om han vill. Det vill han givetvis, så det blev många vinklar efter varann, virr-varr, gå på stock, spetsvinkel. Dessutom fick Leif gå bakom oss i spåret. Inga problem med det o spåret gick bra, men däremot gick Mocca över två apporter så det får vi grunna lite på...

japp så kan man kort beskriva det. Hoffeloppan Java gick idag i pension och Mocca får numera ta över som Försvarsmaktshund, då vi jobbat ihop till godkänt certprov i helgen. Pust så skönt att det är avklarat!

Nu kan vi börja träna lite lydnad o lite "roligare" spår utan certprovsinriktning!

Känns verkligen som en "slitseger" då vi haft trassligheter med både det ena o det andra, plus att Moccca fortfarande är i löp o är i lite obalans...

Blir ingen mer rapport än så här, måste fatta tag i diskborste o dammsugare, det syns att man inte varit på plats hemma o hållt efter familjen ;-)

Kommer väl mera så småningom...