Så då passade det att lägga in ett julkort!

Fr. v Nina norrbottenspets, Mocca och hoffeloppan Java poserar i snön...

Läste ett tips från Åsa i kommentarerna, mmm bra tips, mkt bra störningsträning blir det väl också, även för mig som har lite "scenskräck".

Men finns ett aber, Ljusdal är en ganska liten "håla" - vi har inget stort köpcentra här, 2 st ICA Matbutiker och ett Coop extra = inte så stora p-platser med nåt ledigt hörn åt mig o Mocca. ;-))

 Fast nog ska jag kunna komma på nåt ställe som är upplogat att träna på - om inte annat så har ju ungarna skollov nu o det finns ju skolgårdar... Bara man inte drabbas av palt-koma på all julmat så man inte tar sig ut TV-soffan - nä det tillåter nog inte Mocca för den delan, hon vill aktiveras.

Hantering tränar vi på regelbundet nu, har kommit på att Mocca inte uppskattar när jag pillar för närgånget på henne heller, iaf inte när vi står upp o jag hänger hotande över henne, att bli pillad på när man ligger/sitter i soffan är en helt annat sak det,  tänk vilka idéer hundar kan få... Jaja, med lite korvbitar som muta så ska det väl bli mera uppskattat att man lyfter på svansen o tassarna o tittar djupt i halsen på damen! Så hon inte ser så olycklig ut längre, kelpies ska ju vara glada! ;-)

är tydligen här för att stanna... I lördags hade vi runt 16-18 grader kallt hela dagen, så då tog vi vilodag o ställde in vår dagliga prommis. Tror inte Mocca hade så mycket emot det, hon har fortfarande lite tunn päls även om den nu är på tillväxt.

Bidde lite kryp träning inomhus på matta istället. Hmm har provat flera olika sätt, men det är svårt att få till tekniken med Mocca. Går det för sakta blir det gärna jämfotaskutt med bakbenen, får hon krypa på i lite högre fart blir det mera flyt o "splittade" bakben, men det går ju i racerfart- pust, vi tragglar vidare.

I går kväll måndag testade vi på lite kryp i ridhuset, så sågspånet yrde ;-) Dessutom tycker inte Mocca att det är speciellt kul med kryp om jag petar för mkt ang fart o hög bak, då tycker hon det är Tråkigt o blänger på pet-matte ;-) Jaja, tänkte att bara vi får till tekniken så den sitter lite bättre så tar vi pos o fart osv sen. Just nu får hon ju krypa framför mig o jag backar, vi står liksom nos mot näsa och jag har inte lagt på nåt kommando än heller...

Det är tur att vi kan åka till grannklubben o träna med dem i ridhuset ibland på måndagkvällarna, för på vår klubb är det inte plogat... Snön når Mocca nästan upp till magen så det blir lite svårtränat ;-) Få se om det blir plogat på parkeringen där snart, annars får jag försöka spana in någon annan plats, skulle behöva nöta på både det ena o det andra... 

med spark och Mocca blev det häromdagen. Vi har ju ganska mycket snö just nu och kallt så det var bra före. Så på med sele o så sparkade vi igång ;-) Lite brydd var Mocca i början men travade på fint bredvid mig - ingen hjälp med att dra fick jag... Men med uppmuntrande tillrop så gick det bättre och bättre, mot slutet gick det faktiskt i galopp o liite hjälp med sparkfärden fick jag allt, kul! Bra motion och även motion för hjärnan är det... Kom ihåg att man ska värma upp också, så den första biten gick vi i rask takt ;-)

Hemma hade en hoffe attans tråkigt - hörde hur hon "grät" när vi bar iväg. (hörde henne alltså låta inne när vi var utanför på vägen!) Java bara älskar att sparka! Men jag har tänkt sluta med det pga hennes ålder, för hon DRAR med stora bokstäver och det känner på en gammal hoffeloppa... Fast när jag såg hur otroligt besviken hon blev... Ja jag tänkte - Va f-n, bättre dö lycklig än dö av brustet hjärta - typ nåt sånt hade jag i skallen. Så när jag kom tillbaka med Mocca så tog jag fram Javas sele och vilken vild krigsdans det blev! På med broddar på skorna så jag skulle kunna bromsa och så tog vi en tur, en kort sån men oj oj vad det gick undan. Java bara flinade med hela ansiktet, snacka om lycka! Trött blev hon, för givetvis gick det i fyrkut och jag hade sjå att bromsa i utförsbacken!

Sätter in några bilder så ni ser vilken julstämning vi har med snö och upplega. Och en bild visar vilket fint sparkföre vi har på vägarna runt oss... Så nu ska vi ta en tur igen är det tänkt, fast vi har 10 grader kallt men strålande sol. I går kväll var det 16 grader så Mocca hade bråttom på sin kvällskissning, bldde ingen lång runda inte ;-) Förresten på en av bilderna poserar vår norrbottenspets Nina, nyss fyllda 10 år.

Sedan måste jag tacka för snälla grattisar för intagningsprovet, men så avancerat var väl inte vår prestation...

Huj vad dagarna går - nu är det december o snö och vinter här.

I söndags var jag o Mocca iväg o gjorde intagningsprovet för att få gå utbildning till bevakningshund för Hemvärnet - fast numera heter det ju Försvarsmaktshund ;-) Kanske lite oplanerat o tidigare än jag tänkt mig från början, jag hade nog trott att hoffeloppan skulle "hålla måttet" lite längre...

Så inte har vi tränat någon bevakning/patrullstig eller så jag o Mocca...

Med hoffen så började jag ju redan på valpstadiet, 3-4 månader var hon när hon fick börja följa med på bevakningsträningarna. Och Mocca har varit med en gång som unghund, i "urban miljö" inte i skogen...

Så jag fick lite "hispigt" i blicken när jag kom på att det var dags - fick med mig några kompisar torsdagen före på liiite träning iaf. Gick patrullstig med ljud och vindmarkering o så åkte jag själv med Mocca till provplatsen o gjorde en kort uppbindning i skogen så vi iaf hade provat på det också.

Men Mocca skötte sig i stort sett bra. Bastjänst med uppbindning i skogen gick bra, vi hade lite dåligt väder, snöglopp men inte så kallt, runt nollan o någon minusgrad. Jag hade täcke på Mocca, hon är ju nakenhund för tillfället, och så hade jag bäddat med presenning underst, stort täcke o ventapad att ligga på. Det var 10 hundar med, så det blev några timmar som hundarna fick sitta uppbundna (de fick sitta i skogen tills alla hundar var klara med provet). Man får själv göra i ordning och lämna hunden, men sedan är det "personal" som sköter kollen och hämtar upp hunden och överlämnar den till föraren när det är dags för patrullstig osv. Plus att kontrollanten går runt o "tittar till" hundarna. Men som sagt, nema problema för Mocca, lugn och uppmärksam, inget intresse för andra hundar och helt OK i hanteringen.

Sedan var det dags för lite lydnad med matte, skottprov, bus med trasa - gick bra det med. Men sen skulle en annan person "låna" Mocca för att gå lite lydnad och hantera henne. Det var inte så poppis, Mocca visade sig vara "mammig" och tyckte inte att det var så kul att bli pillad på - otäckt när nån lyfter på svansen o kikar, tittar en i munnen o räknar tänder! Moccas svans försvann under magen och hon såg djupt olycklig ut. Så det får vi träna ordentligt på, på certprovet sedan så är de tämligen hårda i sin bedömning av hanteringen och hanteringen är dessutom ganska burdus. Man lyfter hunden i halsbandet och ruskar om den, bär den t ex.

Nu måste jag ju erkänna att hantering inte är något jag tränat med Mocca, så det kanske inte var så konstigt att hon tyckte det var läskigt. Annars är hon ju så glad i folk så jag har liksom inte reflekterat så mycket över just hantering av främmande människa, men det är lätt att vara efterklok...

(Förresten, när hon blev ormbiten så gick det ju jättebra hos vet, ta blodprover o sätta kanyl för dropp osv. Konstigt... då var det inte nån fråga om, Mocca gick t o m före mig in genom dörren när vi skulle in tillbaka efter en kisserunda?!?)

Patrullstigen då? Jodå, den gick bra. Jag var lite fundersam över vad Mocca skulle tycka om att ha två människor som gick oss hack i häl - provledare och kontrollant. Men sen hon hälsat på dem så brydde hon sig inte. Drog i kopplet gjorde hon o hade bråttom... Men full koll på vinden, markerade fint både vindfiggen och reservföremålet som de lagt ut. Även ljudet markerade hon, även om hon försökte kolla i vinden om hon kunde få tag på ljudfiggen på det viset också ;-)

Av de 10 hundarna så var det 9 som blev godkända och får starta sin utbildning till Försvarsmaktshund. I januari är det tänkt att kursen ska starta, så nu blir det fullt upp. Mycket träning blir det, till höstkanten har man planerat certprov. Men innan dess så ska även lydnadsprovet vara avklarat, lägre klass lydnaden med minst 5 i betyg, (ej kryp o apportering), den träningen får vi sköta själva. Men det ska väl inte vara något problem med Mocca... Däremot har jag fått lite fingervisning vad vi ska lägga tyngden på - ljudet får gå före vind samt mycket hanteringsträning blir det! Samt lära sig gå i rätt fart på stigen. Certprovet har ändrats mycket genom åren, det var "lättare" förr, jag certade min första bevakningshund, en långhårig collie 1996. Så Mocca är tänkt att bli min tredje... bara hålla tummarna att vi fixar det!

jag skrev nåt, men vi lever o har hälsan... ;-)

Lite mera spår har vi hunnit med, fast det är på frusen mark med frost o aningen snö, men än så länge så funkar det bra ändå. Mocca sköter sig.

Lite lydnad har vi också tränat, har börjat dola på lite med de olika skiftena/rörelserna på fjärren. Har kommit på att man ju måste ha lite olika ord för "olika" rörelser beroende på hur positionerna ska intas så att säga. Blir lite för matte att hålla reda på , när säger man Ner alt Ligg, Sitt alt nåt annat ord (har inte hittat på nåt än - husse som gillar Couplings skarpt tycker jag ska säga Hippo haha!!)

Var lite nere i skoskaften ett tag för jag undrade hur sjutton jag ska få hunden att jobba ett helt lååångt lydnadsprogram på tävling utan belöning o hur jag ska lägga upp träningen. Men har väl lite planer för det nu när jag "läst o grubblat" lite på olika vägar framåt i träningen. Mocca kan ju bli lite otålig ibland när det dröjer för länge innan korvbiten kommer, (läs testar göra saker på egen hand med egna utseenden på momenten) alt så tror hon att hon gjort fel o blir lite "nere" så att säga, men som tur är så är Mocca lätt att starta om... Arbetvillig är damen, så det är tacksamt att träna...

Kennelkläder har anlänt o jag tycker de är riktigt snygga med grått tryck på svart. Har hört nåt om önskemål på foto - kommer kanske när jag har en fotograf tillhanda mens det är ljust ute, vi får väl se när det kan tänkas dyka upp. Dagarna blir kortare o kortare, tur man kan träna lite inomhus när det blir kallt också. Mocca är nämligen en nakenhund just nu, så kylan biter i skinnet på henne antar jag...

Ja nu är jag nöjd med Moccas spårarbete - kul att få ha den känslan ibland också ;-) Har blivit två spårtillfällen efter Anna-Marias motivationsspår. Visserligen spår som jag trampat ut själv, men ändå...

Idag spårade vi (liksom förra gången) på frusen mark med lite snöfläckar här o var o mycket lite vind, i princip vindstilla. Så då tog jag tillfället i akt o kringelikrokade ordentligt. Liggtid 1,5 timme, vitmossa, ljung o blåbärsris omväxlande åsså gick vi uppför sten/berghällen med riktig klättring emellanåt, men jag var snäll o gick inte över bara stenen, de var attans skithala av is... Kul spår sa Mocca o drog på ordentligt i linan, kul sa matte med ordentligt intresse! Corned beef som belöning vid pinnarna, smaskens gott + matad med sked - ska det va' ordentligt med belöning eller va? Sen lekte vi rejält med slutpinnen o trasan som låg tillsammans gömda i ljungen, bus-Mocca var tokglad!

Även det föregående spåret som vi gick skötte Mocca fint, missade första pinnen men annars bra drag i linan, snoken nere o inga försök att vinda. Undrar vad som hänt eller om det är så här - ena dan si, andra dan så? Eller gillar hon fuktig frusen mark, kringelikrokigare spår - hmm...

Igår "reparerade" vi föregående spår som bidde lite tokigt. Tänkte att det var dags för ett typ motivationsspår o vilken är bäst på det för Mocca, jo Favvo-Anna-Maria-valpisfröken ligger bra till för sånt ;-) Bara Mocca hör hennes röst så slår hon knut på sig själv!!

A-M är snäll o hjälper till när det behövs "specialträning", tack för det!

Sagt o gjort, ett kortare spår i motlut med bara en pinne o Anna-Maria gömde sig som slut. I princip ingen liggtid o gissa om det var drag i linan, pust i motluten! Tog vinklar fint o stannade vid pinnen, men Mocca hade bråttom iväg sen hon fått sin leverpastej o vilken lycka när hon upptäckte att det var ett levande spårslut!

Sen på kvällen for vi till grannklubben o tränade litet i ridhallen. Gick rätt bra, Mocca var lite mer "störd" av de andra den här kvällen o lite "myror i kroppen" när vi tränade platsliggning, måste ligga o "vinda in" grannhunden osv. Kom på mig själv att jag körde lite för länge utan paus också, men det är ju så kul när man ser att Mocca bjuder till. Men det blev en formsvacka när hon släppte fokus o då hade jag ju gått för länge - så dags att komma på det då!! Jaja ska försöka komma ihåg det till nästa gång. Bidde inget tillfälle till att bli kommenderad dock, måste försöka få till lite sånt, det behöver vi ju så väl, inte bara litegrann typ var 3:e vecka, det är för lite...

Helgen som var så deltog Mocca, jag o husse Leif på en rapportkurs för nybörjare. Hade ingen susning före om hur det gick till, visste typ bara att hunden springer fram o tillbaka mellan två förare i skogen ;-)

Så teori på fredag kväll o övningar i skogen på lördag o söndag. Tur med vädret, mycket kaffe i termosen, trevliga o positiva lärare o deltagare - ja vi hade KUL!! Mocca skötte sig strålande på lördag, sprang emellan stationerna som hon aldrig gjort annat ;-). Söndag strulade hon lite några gånger, efter upprepade skick så blev hon tveksam om hon skulle lämna husse... Men det löste sig o när vi provade en förlängning på eftermiddagen så fixade hon det också. Men husse blev brydd, - Va är jag roligare än matte, det trodde jag inte! Söndag kväll var vi alla trötta o nöjda, både i huvud o kropp. Kul att testa på, kanske vi tränar för skojs skull men vi har inga tävlingsambitioner i rapport, känns lite "osäkert" att skicka hunden ensam ute i skogen...

Igår onsdag skulle vi äntligen spåra lite igen. Leif o jag for till skogs o trampade ut ett varsitt spår åt Mocca o Java. Husse fick gå åt Mocca. Ligg tid ca 1,5 timme, blåste rätt friskt. När vi kom till spåren så mötte vi en matte med två lösa hundar, så helt klart hade vi haft lite störning i våra spår... Leif följde med o kikade när jag släppte på Mocca, hon blev störd av honom så jag kommenderade honom tillbaka till bilen... brukar inte behövas men men... Bra fart i väg o hittade första pinnen, vi lekte lite o käkade korv. Iväg igen o det tuffade på... andra pinnen ok och så gick vi igen, lite vinklar hade vi haft o stigövergång som gått bra. Nu började spåret liksom svänga tillbaka mot vägen/bilen/husse... Tredje apporten, en handske hittades o vi lekte lite o käkade korv igen. När vi fortsatte tvärvinklade Mocca o började följa en traktorstig, hmm nosen var hög o farten med o jag blev fundersam, undrar om husse verkligen gått så här... Nä nu spårar hon nog inte, så vi gick tillbaka dit där handsken legat o tog omtag. Jodå nu tog Mocca spåret annorlunda o nosen sänktes - iaf ca 75 m - sen blev det tok igen - Mocca släppte helt enkelt o ville ta genaste vägen till bilen insåg jag - Husse ÄR för rolig, eller vad??? Ja vad gör man när man inte vet var spåret går o hunden har "drag" mot bil/husse? Tog av sele o lina o så gick vi... inget slut det fick husse hämta själv.

Jag antar att en smart kelpie tänkte som så: - varför spåra när jag vet var husse är, vi tar genaste vägen till honom pronto!! kanske satt det lite rapport-övning kvar i skallen också, vad vet jag...??

SNOPET kändes det iaf!!