Jaha nu snöar det igen. Och igår natt så kom det 1 dm blötsnö...

Det får väl bli hårda spår ett tag till framöver, men det är rätt kul med dem också har jag och Mocca upptäckt ;-)

Mätte snödjupet ute på vår gräsmatta igår 52 cm snö har vi, t o m Mocca tycker att det blir lite jobbigt att försöka skutta runt i den...

Det är nog många år sen vi hade såpass med snö 9 mars. I skogen är det värre på sina ställen, räcker upp till halva låret på mig ungefär - känns långt bort med skogsspår då...

Men våren kommer, det säger iaf talgoxarna som sitter i träden o har börjat på med sin "vårsång"! 

Post-It lappen har nu blivit flera, min plus några som husse o lillmatte hanterar o sätter upp. Mocca väljer rätt, mattes lapp, så hon har fattat att man ska koppla på nosen! Kul att testa lite såna här grejor ;-) 

bidde det i måndags, länge sen sist pga löpet. Lite ovant åt Mocca i början innan hon blivit varm i kläderna och kunde fokusera. Annars skötte hon sig helt OK. Testade rutan med tramptarget (musmatta) några gånger, i spånet går det ju att göra en "grop" så den ligger stilla o sen testade vi utan också, och faktiskt så hittade Mocca mitten på rutan. Men jag kom på att jag skickat från ungefär samma avstånd för många gånger förstås, när jag förlängde så vart det svårare att hitta mitten, ville stanna lite för nära framkanten. Att man aldrig lär sig, jag har ju en kelpie, en gång är ingen gång, två gånger är en gång för mycket typ... Jaja, det är ju bra att jag kommit på det, bara att träna vidare, Mocca tröttnar inte i första taget, underligt att hon kan tycka att rutan är så rolig! Slapp iaf startskall den här gången...

Kryp testade vi också i spånet, bråttom förstås när det gick att skjuta ifrån ordentligt med baktassarna jämfört med golvet härhemma. Fick tips om att träna vänstersvänger under bakåt-kryp så det ska vi testa för att få upp bakdelskontrollen bättre.

Lite att förklara känns det som ;-) Börjar med gubben Helen - jo han borde vara skäggig som en del andra men han pallar inte att vara orakad hihi, tycker det kliar o luktar... Läste om din gubbe också, vi får verkligen hålla tummarna att månen trillar ner o att de får behålla jobben, ja så osannolikt känns det härhemma iaf, att jobben blir kvar - hoppas Classe har bättre lycka.

Ang fjärren så har jag fyra kommandon för Mocca har fyra olika rörelser liksom = Sitt, Ligg, Stå och sedan Ner när hon ska lägga sig från stående då hon lägger sig "bakåt", inte som ett vanligt Ligg framåt. Försöker träna in så att hon ska ha baktassarna stilla och jobba med framtassarna, alt allra helst alla 4 tassar stilla i vissa rörelser som i Ner och Stå, men det är svårt att få till att ha tassarna stilla! Men hon skiljer helt klart på Ligg och Ner om jag kör med både rösten och handtecken så det är bara att nöta på och Belöna på rätt ställe o inte när det blir fel - men den förbaskade Klicktummen slinter ibland - inte bra ;-)

Har börjat träna att backa i ff också. Och som vanligt så snappar Mocca snabbt, för snabbt, hon backar i racerfart ibland när hon blir för ivrig, hallå vänta på mig och du ska ju vara i position försöker jag förklara för henne!

Men det är härligt att ha hennes rätta träningsvilja tillbaka efter löpet minsann. Vi har hunnit med lite mer bevakningsträning, ett hårt spår till på plogad parkering, testar lite ny metod för rutan också osv.

Och denna hund som jag bara gillar så mycket - tro det eller ej, vi gick patrullstig själva med fokus på att träna "sakta" fart utan att tokdra, hade klicker med mig o slängde frolic till henne när vi gick i "snigelfart" dvs 100 m på 3 min med halter inlagda. Gick nog en sträcka på ca 200-300 m en dag förra veckan och i går söndag på träningen så Yes, Mocca kom ihåg vad Sakta betydde... Givetvis är det inte färdigtränat ännu, men på ett tillfälle så har hon hajat vad jag vill...Smart hund är hon...

I vissa fall då, kanske jag ska tillägga, eller är hon kanske ännu smartare?!?

Vi tränar hantering o tjejen som plockar med Mocca säger på prov "Vacker tass" när hon tar upp tassen o kikar på den - Ä det kan inte Mocca säger jag, men förresten det kanske man skulle träna in, det kanske skulle underlätta? Och hon svarar ju så bra på klicker sa jag käckt. OK hemma på kvällen skulle "vacker tass" tränas. Fram med massa små korvbitar och klicker. Jag sätter mig på golvet med Mocca - som inte alls vill fatta nåt av övningen. Jag gör det lättare för henne och håller fram handen, tar upp tassen och klickar o ger korv. Uhm gott med korv tycker Mocca. Men "Vacker tass" nä det begriper hon inte alls (eller vill inte begripa?) Hon kör med allt vad hon kommer på istället, Kryp framåt, Kryp bakåt, Sitt, Ligg, Ner, Plats med hakan i backen - Ja allt vad hon kommer på, men vacker tass nänä, det vill sig inte! Knashund!

Nja hårt o hårt spår kan väl diskuteras ;-) vi gjorde årets första hårda spår på en parkering. Men innan vi kom oss iväg så hade det börjat snöa så det blev ett spår i någon cm mjuk nysnö. Mocca skötte sig godkänt med tanke på vind, nysnö och att det var första gången på snöigt underlag.

"Luktdiskrimineringen" går framåt, nu trycker hon nosen mot min handflata mot en post-it lapp. Jag har även börjat sätta fast post-it lappen på en skåplucka i lagom höjd åt henne och även då trycker hon nosen mot. Men det gäller att klicka rätt beteende, så hon inte börjar slicka eller försöka ta lappen med tänderna...

Ljusdals Brukshundklubb hade årsmöte i lördags, ett riktigt trevligt sådant med efterföljande trerätters middag och samkväm med lite frågesport osv.

Vi hade även besök av Mats Johansson från Hemvärnet, med uniform på o allt, som delade ut förtjänsttecken. Jag, Maja och Siw fick ett varsitt för "lång och trogen tjänst" ;-) vi har varit med som hundförare i 10 år nu! Kul att bli uppskattad! Fin vårbukett med tulpaner fick jag från klubben också, ja egentligen så fick jag två, fick en bukett för att jag gjort kursen till tävlingssekreterare så nu har jag iaf lite "vårkänsla" inne.

Ute är det kallt, som vanligt, -18 i morse, börjar tröttna lite på det här. Men som tur är så blir det lite mildare ibland, typ 8-10 grader så då gäller det att passa på.

Vi har varit ner på klubben vid två tillfällen den här veckan för gemensam träning med några från bevakningskursen. Och jädrans vad taggad Mocca var, pust, det vart ljud både här o där, "startskall" på nedläggandet vid platsliggningen, tjuvstarter på inkallningen, och "Framåt marsch" lyder Mocca mycket bättre än matte, - Hallå kommer du nån gång då segkärring ser det ut som hon tänker! Men det är bara att nöta på - Mocca tröttnar inte i första taget. Budföring i djupsnön med Morgan, ja då trodde de andra att hon skulle bli lite "trött" och kanske lugna sig lite, haha de har inte haft kelpie! Men det var länge sen vi körde budföring så det var bra att träna det en sväng också, Mocca kom ihåg bra hur man ska sitta fot hos mottagaren, ingen tjuvstart men ett litet startskall hos mig blev det på första skicket förstås. Och jag får skämmas, för jag tog inte tillbaka henne o skickade om, fy sånt SKA jag ju bara komma ihåg att göra, annars får jag ju aldrig bukt med dumheterna...

Annars så har det blivit lite inomhusgrejor då pga av kylan. Har börjat testa lite med det här med "Luktdiskriminering" igår, dutta nosen i min handflata för klick/godis. Hon är inte dum Mocca, snappar snabbt vad som ger utdelning. Nu på morron körde vi ett litet pass och hon har redan kommit på att hon ska hålla nosen tryckt mot handflatan o vara stilla någon sekund i väntan på klicket - duktig hund! Tänk om hon kunde fatta vissa andra saker lika snabbt ;-)

Få se om nån som läser har nån kommentar till vår träning av fjärren då...

Tränar fortfarande nära, nära, för att bli säker på tekniken i skiftena och försöker se till att baktassarna är stilla. Blandar Stå, Ner, Sitt, Ligg. När jag börjar, så börjar jag med Mocca liggande - för det är så fjärren startar på tävling - rätt eller fel tänkt?? Jag står i fot.pos och lägger ned Mocca, säger "vänta" o kliver ut o ställer mig framför henne, belönar ofta ofta första skiftet, som olika gånger kan vara ett Sitt eller Stå (har belöningen bakom henne). Blir det fel så kliver jag tillbaka o börjar om från början...

Angående foton på Mocca så är det så här enl dottern - Mycket lättare att få Nina norrbottenspets med på bild, Mocca är ju aldrig still och dessutom lika mycket under snön som ovanpå den ;-) Men jag får väl göra ett försök själv vid tillfälle så Fia o Helen blir nöjda!

Ja nu är hon sig lite mera lik härhemma åtminstone - glimten i ögat är tillbaka igen och löpet går mot sitt slut nu. Från att inte ha uppskattat gos o mys speciellt mycket och helst legat för sig själv samt sett lite "ledsen" ut i ögat så är Mocca glad o sprallig o studsig igen. Kommer och lägger huvudet i knät på en och vill vara med o hålla koll på allt och alla...

Sitter vid bordet på kökstolen bredvid husse och resonerar och lägger huvudet på hans axel, ja det är mer den Mocca vi känner igen.

Visst har vi haft tikar förr som känt av löpet mer eller mindre. Men ingen har väl agerat som Mocca vad jag kan minnas, de brukar ju hellre bli extra pratsamma och närgångna...  rent av lite väl efterhängsna o kelsjuka...

Lördag och söndag har vi haft lite mildare väder och SOL, så vi har gått vanliga svängen runt Kyrksjön, så skönt, det tyckte både vi och hundarna. Och igår kom Mocca och "spontangick" fot med mig som hon brukat göra förr när andan fallit på - ytterligare en grej som tyder på att hon är mer som "vanligt". På fredagen var vi till Sundsvall och hämtade Camilla från skolan samtidigt som hon fick klippa håret på mig som en sorts skoluppgift. Passade på att ta en runda med Mocca på stan och gick över gångbron över E4 med henne också, det är en öppen gallertrappa upp och sedan träbro med plexiglasskivor på sidorna, så man ser ner på trafiken hela tiden. Vi har gått där förr och inga problem då och det var det inte heller nu, så i det fallet har då humöret inte spökat. Hon går före mig uppför trapporna med sträckt koppel, inga tveksamheter alls. Skönt!

Bevakningskursen hade uppehåll helgen som var, lika bra det, -15 var det på söndag förmiddag. Vi får väl se hur det artar sig med hanteringen sen, förväntar mig inte några snabba förändringar på den kanten dock, det är nog nåt som kommer att ta sin tid, tror det kanske sitter mera i "åldern" än i löpet känns det som... Det visar sig väl framgenom...

Bjuder på några vinterbilder som dottern tagit, så ni ser att vi inte lider någon brist på snö ;-) Gnistrande vackert är det i kylan...

Husch vad jag blir trött på denna kyla! Nu har vi haft kallt sen i lördags, typ 22-24 grader kallt på morron o i bästa fall runt 12-13 i solen, för SOL har vi faktiskt. Men vissa dagar har termometern bara orkat upp till - 15,16 grader. Det betyder inställda hundprommisar, annars brukar vi gå typ 1-1,5 timme om dan, så det är ovant att vara "stilla" o tråkigt tråkigt. Kallt är det att jobba på morron också, igår var det -27 på tidningsrundan, man blir liksom lite kall i fingrarna... Jaja nån sa att tänk på alla kusar som fryser ihjäl, så jag får väl trösta mig med det.

Annars känns det som man är i behov av tröst dessa veckor, det är tråkigt på alla håll o kanter känns det som just nu. Gubben har nyligen fått chockbeskedet att Setra lägger ned sågen har jobbar på, det är den tredje sågen han jobbar på som läggs ner... Och den går faktiskt med vinst! Inga sågar kvar i kommunen att söka jobb på heller o alla andra som drar in o lägger ner härikring gör att arbetsmarknaden ser svart ut - många många arbetslösa nu. Vet inte riktigt hur det ska lösa sig, ekonomin kommer att gå i botten rejält, usch man blir rent deprimerad, vi har två barn som studerar på annan ort också som behöver penningbidrag, för studiehjälp o inackorderingsbidrag räcker ju inte långt... Sen så blev hoffeloppan dålig, hon hade ett hastigt o kort "anfall" när hon blev vinglig, stel o kunde nästan inte stå på benen. Jag var i närheten, satt vid datorn o hon stod bredvid mig, så jag stöttade henne under tiden, var dock kort, typ 30 sek kanske. Inga kramper o inga secklingar, vet inte vad det var, för efteråt var hon som vanligt igen. Kanske hastigt blodtrycksfall, blodsockerfall eller en liten stroke? Ja, jag blev iaf påmind att hon fyller 9 år i maj och är av en stor ras som kanske inte lever lika länge som "småhundar". Träligt...

Och Tobias klass är "stökig" i skolan, både specialpedagog, skolpsykolog o elevhälsa o stödundervisning inkopplat. Pust, de är en stor klass 29 st och en tredjedel av dem behöver extra stöd o hjälp i skolan. Nu sköter sig Tobias med den äran, men det blir såklart jobbigt för alla, och lite hjälp över sen de extra behövande fått sitt... Många dagar kommer Tobias hem med huvudvärk för det har varit så surrigt i skolan.

Som ytterligare trist är att Mocca inte är i form heller. Inte riktigt sig lik, lite tillbakadragen o vill inte bli hanterad av folk. Hälsar lika glatt som förr, leker/kampar o äter godis när hon får, men nja bli pillad på o hanterad, det gillar hon inte... Det är otäckt tycker hon.  Det ska liksom ske på hennes villkor. Visserligen löper hon o kanske hon är i en "spökperiod" vad vet jag? Men man blir fundersam när hundarna inte är sig lika, hon är inte alls sitt gamla vanliga spralliga glada jag, tycker jag. Så jag var faktiskt till vet o gjorde en liten hälsokontroll häromdagen, bara för att... Men de hittade inget att anmärka på. När de kollade öronen såg de bra ut, även om hon faktiskt pep till en gång, men hon rörde nog på huvet lite samtidigt också, tror jag, det är lite svårt att säga vad som kom först, pipet eller "knycken" på huvet, det gick så fort, - var väl klantig matte som inte hade fullt stadigt grepp runt huvudet. Men faktum är att hon har pipit till härhemma också vid två tillfällen när hon kliat sig på det örat, men det är ju inget att dra några stora växlar på, kan ju vara nåt litet sår bara eller att hon är lite öm nånstans, för som sagt, vetten såg ju inget där.

Jaja, hon tycker då fortfarande om att träna, då märks det minsann inget på henne. Samma glada svans därbak o lika bråttom på krypet som vanligt ;-) Men en liten grej hände häromdagen när vi skulle gå ut för en liten stund i solen o träna. Jag hade träningsväskan på armen o på något vis hoppade väl Mocca på mig så hon slog huvudet i väskan. Då pep hon till o sprang o ställde sig på bron - förr skulle hon väl aldrig ha känt det heller... Men så fort jag ropade om vi skulle gå o träna lite så kom hon lika glatt igen förstås!

Så jag hoppas formsvackan är övergående fort nog o beror på löp o "2-årskris" så vi får tillbaka gamla vanliga Mocca igen... Hon känner väl av stämningen härhemma hon också, för nog är hon en intelligent hund o snabb i uppfattningen på allt, både på gott o ont!

Lite träning har vi lyckats få till under dagarna som gått ;-). Smått o gott blandat, lite fjärr, lite kryp, lite ingångar m apportbocken - Mocca är lite seg o försiktig när hon sätter sig ner, går inte riktigt med den fart o säkerhet som jag vill ha... Lite kommendering fick vi förra veckan också, lydde Fias tips o var "olydig" men då ville Mocca vara lydig ;-) så det blev bra träning i slutändan. Också snabb belöning vid starterna, spottade korv på Mocca!

Bevakningsträningen i söndags bonnade vi från. Vår son Andreas som bor o pluggar i Umeå var hemma på kort helgvisit med anledning av att lillebror Tobias fyller 11 år under veckan. Plus att det var -19 grader kallt, så då var jag hemma o var social med familjen istället. 

Kylan håller i sig, igår och idag har vi ca - 20 grader, så igår blev det lite köksträning... Försöker flytta in krypet vid sidan nu, utan att Mocca ska ha för bråttom. Men det är svårt, vill gärna hamna lite för långt fram - och om det går för sakta har hon inte samma rörelse bak som jag vill ha. Bästa flytet med bakbenen har hon faktiskt när vi kryper bakåt... Kör utan matta också nu, det blir så mycket tvätt annars med en tik som löper ;-) Visst halkar hon lite men inte så jag tycker det gör nåt.

Förra veckan när Tobias var på scouterna snurrade jag runt med bilen för att hitta en upplyst plan att träna på - men attans vad energibesparande alla är - det var såå klent med lyse överallt på skolor, parkeringar osv. Måste ju ha lite ljus iaf så Mocca har en chans att se konorna till rutan... Hittade till sist en jättebra plan, plogad, grusad, väl upplyst och med rejäl storlek. Där kunde vi t o m träna på vårt framförgående med bra längd!

Haha, men vi fick konkurrens! Det är tydligen Ljusdals Bilburna Ungdoms bästa Sladdplan!! Rätt som det var brummade det bakom snöhögen o en bil kom med bredställ in på planen - snacka om att de glodde surt på oss där vi stod mitt i vägen... Och sen kom det flera bilar på besök - inte helt optimal träningsplats visade det sig, men vi stod på oss och flyttade inte - bilisterna får väl ha lite koll... Parkerade min bil så den skulle synas väl iaf - typ lite bromskloss.