Nu är det ju några veckor sedan vi gjorde certprovet men jag kan väl skriva några rader ändå. Tyvärr löpte ju Mocca under provet, men man får gå provet ändå som sista hund. Det jag oroade mig för var ju hur hon skulle fungera, förra löpet blev hon ju så påverkad o konstig, då jag var ju t o m till veterinären och fick henne genomkollad o lyssnad på osv för hon var sig inte alls lik... Har inte haft någon tik tidigare som varit såå ur form som Mocca var då, hon ville inte vara med oss i familjen, gick undan, kunde bara träna korta stunder innan hon ville gå o lägga sig typ... Stackarn mådde inte alls bra!

Men det här löpet gick bättre, även om hon givetvis var påverkad nu också. Vi började på lördag morgon med certprovet, tur med vädret, sol o uppehåll o ganska varmt. Först byggde vi upp basen som hundarna skulle bo/sova i. Det var 5 deltagande hundar och Mocca fick givetvis platsen längst ut eftersom hon löpte. Vi satte upp burar, la presenning som tak o bäddade så de skulle kunna få det varmt under natten. Sedan var det dags att "mönstra in" - hantering/visitering och överlämnande av hundarna till baspersonalen. Man får ju inte sköta sin hund själv under certprovshelgen, det gör funktionärerna. Mocca tyckte väl inte att det var så speciellt kul att bli hanterad av främmande människa men att hoppa in/ur en bil med en hund i buren bredvid gick galant. Sedan fick hon gå iväg till "sin" plats i basen och jag fick gå tillbaka till hundförarnas område. Det var avgränsat hur långt vi fick gå upp mot basen, som var avskärmad med en rad husvagnar o kamouflagenät, så hundarna inte skulle se oss. I husvagnarna bodde funktionärerna.

Efter lunch var det dags för patrullering. Stigen är 1000 m på provet och patrulltiden blir då ca 30 min. Man ska ju sikta på 30 min men det är svårt att gå exakt, tror vi landade på 28 min, så man har väl fått "farten i kroppen" efter dessa år som HF. Vi fick ut våra hundar ca 20-30 min innan jobb, så man hade lite tid på sig att "landa" och "ladda". Mocca skötte sig bra i basen, tyst o lugn. På stigen kändes hon rätt OK, jobbade på men var lite "oengagerad" så jag fick köra med lite peptalk o stötta henne. Vindmarkeringen var sisådär, hon hade svårt att fästa, visserligen snurrade vinden lite men Mocca gjorde ingen riktigt klar markering, inte alls som hon brukar. Ljudet tog hon upp, markerade o följde, men släppte intresset under halten. Figgen går ju i en triangel med sidorna 50 m långa, i första vinkel gör den en halt på 1 min. Jag fick peppa upp Mocca då, men när figgen startade igen så plockade hon upp ljudet. Men inte var hon så taggad som vanligt, även om hon drog ut i kopplets längd nu också när jag frågade om hon hade nåt där i skogen? Jobbade hela stigen gjorde hon iaf och en till, lite svag, vindmarkering hade vi. Efter stigen så var det tillbaks till basen igen. Mocca blev utfodrad o rastad av personalen och vi tvåbenta fick middag innan kvällens stillastående bevakning. Den är på en timme o du sitter med hunden framför dig, alla hundarna sitter på rad med ca 5-10 m lucka, vända åt samma håll där två ljudfiggar smyger omkring. De startar på 150 m o går mot hundarna, en i taget o med två längre halter inlagda, 5 min o 10 min. De går efter ett visst mönster och önskvärt är att man ska kunna se på hundarna när det är vänster resp höger figge som rör sig samt rörelserna i sidled. Mocca markerade ljuden OK, även om jag fick stötta henne lite. Lite ljud kom det när figgarna var som närmast, 50 m ifrån, vet inte om hon fick en skymt av en figge då, eller om det bara blev för spännande i mörkret? Ja jag tyckte iaf så här långt att vi borde hänga med o få fortsätta, även om vårt jobb inte var lika bra som vanligt... Spännande värre!!

Innan läggdags så berättade våra två kontrollanter iaf att så här långt så var alla med i matchen, även om vissa hade varit lite svagare på en del saker men bättrat på sig i andra delar, så det lät ju lovande inför morgondagen.

Då skulle det alltså bli spåret som skulle bli avgörande! Pirrigt... Och även pirrigt inför natten, skulle hundarna sköta sig under nattens bastjänst, vet flera exempel på hundar som fått avbryta för att de ej klarat natten. Men träningshelgen så var ju Mocca helt tyst och skötte sig bra. Hmmm, efter jag gått o lagt mig så var det några hundar som skällde lite, de fick svarskall av jakthundarna i byn. Tyvärr tyckte jag mig känna igen Mocca så nu blev det fjärilar i magen. Men hon tystnade... tack o lov. Enstaka skall kan man tolerera...

Frukost för mig o Mocca fick sin frukost av personalen o blev även morgonrastad av dem vid sjutiden söndagmorgon. Sen var det dags att ladda för spårningen. Spårupptag i råterräng med en 5 min halt efter 20 m upptag. Därefter får man sela på och sedan ett spår på 1500 m, med 4 apporter, trä tyg plast o metall, man har faktiskt hela 90 min på sig att fixa det.  Ja spårlängden har vi tränat på, kanske inte med så få apporter men med lite j-vlar anamma o peppning av hunden så skulle det väl gå vägen, hoppades jag iaf!

Mocca var laddad, vindade in spåret lite i förväg när vi patrullerade, sen tog hon det bra, inga tveksamheter om att här är spåret - fast det blev bakspår, men hon tog iaf upp spåret! Går man över spåret o hunden inte markerar o tar upp det så får man ingen andra chans, som det var förr. Då fick man vända och patrullera tillbaka också...

Bakspår betydde att vi fick vända o spåra fram till halten - själva halten gick bra, hade inte väntat mig annat heller. Jag lade ner Mocca så hon fick ligga o "suga i sig" av spåret. Mocca spårade sen helt okej, hittade 2 apporter utan mankemang, kändes fint o intresset var det inget fel på. Men jag pausade lite vid 2:a o vattnade och väntade tills hon självmant ville fortsätta, det är ju ganska långt mellan apporterna när det är bara 4 st på 1500 m... Det gäller att man kommer rätt o att intresset håller i sig... Mocca kan ju gena o vinda ibland... även om det har blivit bättre och bättre med det. 3:e apporten, metallen missade vi - ja Mocca kan faktiskt ha markerat den genom att nosa till på den, men just då gick vi genom ett område med trattisar o jag var lite för feg för att berömma henne. Tänk om det skulle vara trattisar hon doppade ner nosen på  o jag berömde "fel"... Ja jag såg då ingen metall heller så, tittade nog desto mer på skogen o Mocca. Ville memorera hur det såg ut i skogen när vi var "rätt" också, utifall vi skulle behöva gå tillbaka o ta om någon sträcka på spåret någonstans ;-)

Och det fick vi göra på sluttampen på spåret, Mocca vindade lite o kände väl av slutet kantänka, för det blåste ganska friskt i skogen. Jag såg det på henne så det var bara att backa o ta om så kom vi rätt så småningom o hittade slutet "rätt väg". Jösses vad skönt det var när vi hittade slutet!

Tror ni jag var något spänd då när vi spårade... Jag tappade bort Moccas tuggben som låg inlindat i slutet (fleecefilt) o fick leta det. Sen när vi åkt en bit på väg tillbaka till basen så kom jag på att jag glömt selen o linan också, var bara att vända tillbaka. Plus att jag var alldeles blöt fram på byxorna, jag hade inte skruvat på korken ordentligt på vattenflaskan när jag vattnade Mocca. - Haha, var nog som sagt lite vimsig o spänd!

Men nu var spåret fixat iaf och vi borde väl ha klarat godkänt??

Jodå, det hade vi - skönt skönt. Dessutom extra skönt för vi hade kört godkänt alla som deltagit i provet!

Vi fick "enskilt samtal" med kontrollanterna efteråt, så de fick tillfälle att kommentera helgens jobb. De två var väl inte så jätteimponerade av Mocca direkt, de tyckte att hon hade behövt en del stöd av mig, men sa att jag var ju en erfaren hf som kunde stötta min hund på rätt sätt och läsa henne. Den ena kontrollanten var vår domare från patrullstigen i Edsbyn o han erkände att han var lite besviken på Mocca, för han hade ju sett hur hon kunde jobba med riktigt fina markeringar! Men en tik som löper kan ju vara lite knepig o tekig... Vi löste iaf våra uppgifter och det är huvudsaken. Så nu är Mocca godkänd och egentligen är det ju nu det börjar... Med all träning av sånt som en bevakningshund ska kunna, utöver certprovs-stuket då. Mycket att bita i o roligt att börja klura till spår o vind/ljud för att skärpa upp förmågan hos hunden! Nu är det inte längre så certprovsinriktat.

Plus alla bitar som ska till för att hon ska fungera i jobb med en grupp HV-män runt sig, gruppchef, säkrare m m.

Måste säga att jag känner mig riktigt nöjd med Mocca-tösen, trots att hon inte gick för fullt - jag tycker hon skötte sig bra med tanke på löpet och hur dåligt hon mådde vid förra löpet. Hon var ju inte 100% i form nu heller...

Hon ställer upp när man ber henne!

 

Irene & Minna & Jenni

16 oktober 2009 22:05

Kul med rapport! Mycket att fokusera på, kul att det gick så bra trots löp. Måste säga att Minna är minst sagt konstig just nu med "sina valpar". Mycket gnäll och pip och bäddande hemma och ute får hon plötsligt för sig att nu är hon för långt bort från bilen och valparna. Suck!!!! Träningsbar i hemmiljö men knappast tävlingsbar i främmande miljö.

 

Fia

16 oktober 2009 23:49

Jag säjer som Irene, kul med rapport! Vad skendräktiga/valpiga de är dessa 2 M-tjejer... De flesta av "mina" har inga bekymmer. Tänk så olika det kan bli!

http://www.vickulas.se

 

Jill

21 oktober 2009 05:50

Inte lätt att löpa och jobba samtidigt!! Så jag tycker Mocca tjejen har gjort ett super jobb!!

http://hundarnaojill.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

jag mindes hur man gör för att logga in - rätt användarnamn o rätt lösenord... Iaf en start... återkommer vid senare tillfälle, för planen är att damma av bloggen lite ;-) ...

Som vanligt länge sen sist... Men som rubriken säger så konstaterar jag att regn är bra - för då försvinner snön snabbare    och det vill vi, för än är det mycket av den vita varan i spårskogen, alldeles för mycket. Så någon regndag ibland kan vi s...

Såg att Helén undrade över mitt underställ o tovade vantar. Undrar om jag inte är något av ett "underställs-freak" tror jag har 6-7 st olika faktiskt. I och med det så blir det beslutsvånda ibland hur jag ska klä mig   Men det är bra att kunna varier...

Ska vi ta gnället först så det blir avklarat då - JAG VILL HA MINDRE KALLT, SÅ DET SÅ... Känner mig lite less på kylan nu, hela förra veckan var kall, extraknäckte o cyklade med brev 4 dagar o det är inte så upplyftande i 20 gr minus - då gäller det ...

Igår inträffade nåt som aldrig hänt mig förr, i jobbet som tidningsbud i 11 år. Det började snöa på torsdag em o sen bara fortsatte det o fortsatte.... På fredag morgon när jag klev upp vid halv tre tittade jag ut o trodde inte mina ögon, bara vitt...