Ja det hade hussen när han kom hem från jobbet häromdagen. Han har hört mig nämna nåt om vittringspinnar o att pinnarna vi hade liggandes hemma var väl grova för Moccas fina mun ;-) ska vara typ 20-20 mm nämnde jag nog också. Nu jobbar han på ett sågverk (iaf några veckor till, sen lägger de ner hela verket) men inga såna småpinnar har de.

Men rätt som det var så löste det sig - en liten kund kom för att köpa mer virke av dem o det visade sig att han kapade/klöv upp virket till stakpinnar som han sålde vidare till södra Sverige sen, men han klagade lite för det var lite virke som han fått som haft för mkt kvist så pinnarna gått av i hanteringen. Ja då högg hussen till o sa att tanten hemma hon är i behov av småpinnar till hundträningen. - Ja men följ med mig o hämta då sa kunden, är bara skräp som står i ett hörn, 22x22 mm pinnar av varierande längd som jag inte kan använda. Så då fick hussen famnen full med sig hem åt Mocca! Ska bara kapas upp i lämpliga längder, så finns det ett lager att ta av sen... ;-)

Spårade gjorde Mocca o Java igår. Skogsspår med liggtid ca 80 min för Mocca, var nog runt 600 m tror jag. När jag kom ut från skogen så hade jag typ 400 m tillbaka efter vägen till bilen. Här ska slutet inte hamna för nära bilen längre ;-) 6 apporter av varierande typ, trä plast metall barnsko plastburk med rökt kalkon, påse med kattmat gömd i mossan. Satte mig på en sten o vilade en stund också, där la jag även metallen o en burk m gotta i. Fast när Mocca spårade var jag lite sur på henne så hon fick inte den gottan, den sparade vi till annat tillfälle. Efter 150 m på spåret, när hon hittat apporten o fått kattmaten, så tyckte hon att det var färdigspårat o drog iväg tokigt mot vägen/bilen. Nähädu sa krångliga matten, kom tillbaka nu o leta upp spåret igen o det gjorde Mocca. Men nästa apport hittade hon som av en händelse, inte vart det nåt riktigt spårat fram till den - alltså inget gotta! Men sen gick det bättre igen, tog spetsvinkel, spårade på släta stenarna där jag kryssat mig fram mellan mossflaken, så spåra kan Mocca, bara hon vill! Kul hade vi vid slutet, busade ordentligt o fick rejält med gotta där. Tror jag ska tänka på att vara snabb att ta av linan/sela av för att riktigt markera att nu är spåret slut framgenom, så det ska bli lättare att skilja åt, när vi ska fortsätta spåra, även efter rejäl godisutdelning.

Efteråt fick Mocca sitta bak i bilen o se när jag o Java drog iväg på ett alldeles eget spår åt Java, hade parkerat bilen så hon skulle se oss gå iväg o sedan se/höra oss när vi tog slutet! Haha man ska retas lite! Och jodå, det vart litet livat bak i bilen, men det fick det bli, det var ju liksom det som var meningen ;-)

Javas spårade som vanligt bra, bara att hänga med bak i linan o linda linan runt näven o hålla emot så det inte går för fort. Hon har verkligen nosen ner i backen gammelhoffen, och inte nåt intresse för "annat" i skogen heller, fattas väl bara när hon suttit o suktat i bilen när Mocca spårade före henne ;-) 

Har lånat hem scannern från klubben också, för att träna ID-kontroll med Mocca. Chipläsaren piper ju till när man använder den, och det ljudet håller jag på att träna in, lika som klickljudet på klickern. Hon har ju tyckt det varit lite läskigt när man farit runt med den där grejen över huvudet på henne o runt kroppen. Men nu går det bättre, man får ju godis när den piper! Tanken är att det ska underlätta hanteringsträningen också, om Mocca är "inpipad" på scannern som de kommer att använda vid certprovet!