Direktlänk till inlägg 23 juni 2009

????????? känner jag mig som ibland...

Av Eva-Britt - 23 juni 2009 12:16

Ibland förstår jag inte min hund... därav ????


Som igår kväll. Var till skogs med 3 träningskompisar som kör sök - byte av tjänster var utlovat. Jag figgar mot ett spår åt Mocca + lite hanteringsträning, helt OK byte i mina ögon, kul att se lite sökträning också. Jag är jättesugen att prova på detta med Mocca, tror det skulle passa henne ypperligt. Men måste befästa spåret bättre först. Ja just det, spår, det var det som blev frågetecknet igår...

Christer traskade ut ett spår åt Mocca, ca 500 600 m med 5 apporter av skilda slag, påse med kattmat som extra gotta vid 4:e apporten o vid slutet. Lite lagom kringelikrokar hade jag bett om också o inte vinkla så mycket mot bilen vid slutet. Spåret fick ligga till sig medan vi tränade söket (ca 2 tim), Mocca väntade i bilen. När det var vår tur så tog Carina Mocca en liten sväng i koppel o klappade o kände lite o matade med gotta (korvbitar), ingen höjdare tyckte Mocca, hon är mammig så det räcker till den hunden...

Stora ögon hade hon o drog i kopplet o ville tillbaka till mig, jaja bara att träna ännu mera då! En snabb sväng in i bilen där hon fick sitta o se på när jag plockade fram spårgrejorna - la ut lina osv. Lite peptalk o så skulle vi spåra - trodde jag...


Men se det ville inte Mocca, spårade typ 5 m sen ville hon inte mer?? Svansen hängde o det var inte kul sa hon, jag vill till bilen igen! Hmpf, tog omtag o provade igen... kom lite längre o spårade en liten bit, men sen vek Mocca av mot vägen/bilen igen.. vill inte spåra sa hon!

Ja men sa jag, man får ju rökt kalkon när man hittar pinnar o titta va kul o va duktigt du är = peptalk modell PEPTALK!! Ok sa Mocca vi tar väl en bit till då, och iväg kom vi - typ 50-60 m sen var det samma visa, då gav jag upp o gav f-n i spårningen, man kan ju inte tvinga en hund som inte vill...

Men varför ville hon inte spåra?? Har spårat Christer förr o det har gått bra, så det var väl inte fel på personen som gått spåret iaf. Ja ja efter att jag funderat o analyserat så har jag väl min teori om oviljan bak i huvet nu, få se om jag har rätt.. det får vi testa en annan gång.

Iaf så fick den motvilliga damen sitta bak i bilen o sukta o titta när jag slog följe med Christer o Troja i spåret. Var ett "fint" spår som borde ha passat Mocca perfekt, lagom långt åt henne, blåbärsris o grönmossa, lite överraskningar (Christer hade gått runt ett utedass o en kolmila!) så det var synd att hon valde bort det... Men vi hörde hur hon gnällde i bilen - lagom åt henne!


Idag var det en ny dag - dags för s k reparationsspår åt Mocca! Fick Tobias med mig till skogen på förmiddan, snäll son! Vi dubbelgick ett spår åt Mocca, ca 500 m med lite krokar o vinklar o varierande underlag, blåbärsris, vitmossa, stenar osv. Apporter av trä, tyg o plast. Kattmatspåse vid en pinne, samt vid slutet, som vi markerade med en snitsel vid några stora stenar så Tobias kunde hitta tillbaka dit. Ja, Mocca fick ett levande slut, här gäller det att "tända" hunden! Under tiden som spåret låg till sig, for vi iväg o gjorde en liten patrullstig med hoffeloppan o Tobias som vindfigge. Mkt uppskattat av Java förstås!

Spåret då, jo liggtid 45 min (solen började värma ordentligt nu) och Tobias gick ut o satte sig bakom stenarna, jag lämnade av honom från bilen. Mocca spårade bra idag, tog alla apporter o intresset var det inte ngt fel på, skitglad blev hon när hon hittade Tobias som en riktig överraskning bakom stenarna. Han hade ju hennes älskade skinnbit att busa med också, förutom gotta då, så det blev ett lyckat spår! Man ska väl kanske passa sig lite för att ha levande slut, kan väl bli lite tokigt när man tävlar o har spårmottagare som står i närheten av slutpinnen... Men ibland känns det som det behövs...


 
 
Ingen bild

Irene & Minna & Jenni

23 juni 2009 23:00

Knas i spåret råkar man ut för ibland. Strax efter vårt suveräna lägrespår skulle Minna gå ett spår som Ola lagt. Det blev lite spår, 2 pinnar och massa snurr så hon fick inte fortsätta. Har ingen aning om vad som snurrade i huvudet den dagen. Tur att det inte var tävling. Nästa spår (det blev långt uppehåll emellan) gick hur bra som helst! Man får hoppas att knasigheterna inte dyker upp alltför ofta!!!

 
Helén, Deco & Bruno

Helén, Deco & Bruno

24 juni 2009 10:25

Det är inte lätt att begripa sig på våra hundar i bland.
När vi peppade som värst, och det händer att vi gör det nu med någon gång i bland, så körde vi alltid med att Deco fick se spårläggaren när den gick i väg. Den kunde gärna fresta med allt kul som den hade med sig ut i skogen, i alla fall de första gångerna. Deco fick stå vid skogskanten och titta på samtidigt som jag viskade och hetsade honom. "Var ska hon" "Ta pinnen" och annat som lät peppigt. Jag brydde mig inte om att han började pipa och skälla. När han ville följa efter så fick han det en meter och sedan drog jag tillbaka honom och fortsatte peppa! Spåret var kanske 300 meter i skogen och en "apport"
Sedan fick han sitta i bilen och inte göra något kul till det var dags att spåra. Jag pratade knappt med honom, ville att han skulle sitta och tänka på var spårläggaren tog vägen... :)
Funkade skitbra! Vi har också haft extra spännande grejer i spåret, typ magväska med frukost och bästaste leksaken. I de första peppspåren hade vi inga pinnar alls, bara mat och kul grejer. När suget började komma lade jag dit en pinne som byttes mot extragod gotta.

Jag har ett tag spårat med ganska lång lina, därför att jag känner att Deco får mer plats att reda ut svårigheter i spåret utan att jag ska springa två meter efter honom och vimsa. Men kortare lina, typ tre-fyra meter, gör att han får ett helt annat drag, han nästan gräver sig fram.

Om jag VET var spåret är så berömmer jag i bland när han spårar som jag vill, dvs. med låg näsa i spårkärnan. Ett lågt braa, inte för peppigt. Första gångerna så stannade han och tittade på mig när jag plötsligt började prata i spåret. Men nu känns det som om han blir "glad" och kämpar på. Jag är uppfödd med att man ska vara tyst när hunden spårar så det var svårt att börja berömma mitt i, men det verkar funka :)

Lycka till! Och så väntar jag med spänning på lydnadsrapporten! :)

http://decosmatte.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Wow

Av Eva-Britt - 26 februari 2012 13:33

jag mindes hur man gör för att logga in - rätt användarnamn o rätt lösenord... Iaf en start... återkommer vid senare tillfälle, för planen är att damma av bloggen lite ;-) ...

Av Eva-Britt - 6 april 2011 10:13

Som vanligt länge sen sist... Men som rubriken säger så konstaterar jag att regn är bra - för då försvinner snön snabbare    och det vill vi, för än är det mycket av den vita varan i spårskogen, alldeles för mycket. Så någon regndag ibland kan vi s...

Av Eva-Britt - 1 mars 2011 08:23

Såg att Helén undrade över mitt underställ o tovade vantar. Undrar om jag inte är något av ett "underställs-freak" tror jag har 6-7 st olika faktiskt. I och med det så blir det beslutsvånda ibland hur jag ska klä mig   Men det är bra att kunna varier...

Av Eva-Britt - 23 februari 2011 10:38

Ska vi ta gnället först så det blir avklarat då - JAG VILL HA MINDRE KALLT, SÅ DET SÅ... Känner mig lite less på kylan nu, hela förra veckan var kall, extraknäckte o cyklade med brev 4 dagar o det är inte så upplyftande i 20 gr minus - då gäller det ...

Av Eva-Britt - 12 februari 2011 10:56

Igår inträffade nåt som aldrig hänt mig förr, i jobbet som tidningsbud i 11 år. Det började snöa på torsdag em o sen bara fortsatte det o fortsatte.... På fredag morgon när jag klev upp vid halv tre tittade jag ut o trodde inte mina ögon, bara vitt...

Ovido - Quiz & Flashcards