Björnhona kanske inte så tokigt...

Björn i nästa liv
I det här livet är jag en kvinna.
I mitt nästa liv skulle jag vilja bli en björn.
När man är björn måste man gå i ide. Man bara sover i sex månader.
Jag skulle kunna leva med det.
Innan man går i ide måste man äta kopiösa mängder mat.
Jag skulle kunna leva med det också.
När man är en björnhona så föder man sina ungar (som är valnötsstora) i sömnen.
När man vaknar är ungarna halvt uppvuxna, gulliga, kramgoa björnungar.
Jag skulle absolut kunna leva med det.
När man är björnmamma vet alla att man menar allvar.
Man klappar till vem som helst som stör ens ungar.
När ungarna blir irriterande klappar man till dom med.
Jag skulle definitivt kunna leva med det.
Om man är björn FÖRUTSÄTTER
ens partner att man vaknar med en morrning.
Han FÖRUTSÄTTER att man har håriga ben och ett överflöd
av underhudsfett.
Japp.. jag blir björn!

Snacka om tur man har, idag måndag började Mocca löpa. Och vi hann tävla först... Har haft mina små misstankar, ja ganska stora egentligen. Visst kissmarkerar hon tämligen mycket i vanliga fall också, men sista veckorna har frekvensen ökat. Och lite extra sällskaplig o kärvänlig har hon varit sista veckan, tittat husse djupt i ögonen... Men som tur var så lyssnade hon på matte och höll igen till efter tävlingen, tack för det!

Tack även för snälla grattisar och Mycket tack för träningstips! Lite nya infallsvinklar, så det ska vi testa. Bli lite mera "körda" och tänka på Fias tips ang. kommenderingen, har ju gjort på "gamla vanliga" viset med flera kommandon men det ska vi ändra på.

Bevakningsträning igår, Mocca skötte sig i stort sett bra. Lite gnäll när jag lämnade henne i basen, men annars tyst. Motivationsljudet fixade hon bra, men givetvis har hon bråttom på stigen, blir väl till att tompatrullera.

Maja fick ta henne till bilen, men då tittade hon långt efter matte förstås men med muta av korvbitar så fick det väl gå an ;-) En bit att fortsätta träna på - att lämna kvar matte i skogen o följa med någon annan tillbaka...

Men att hålla koll efter figge i skogen, det var hon "taggad" på, fast det bara är tredje gången så var Mocca fullt på det klara med vad som gällde, stannade o provlyssnade flera gånger efter stigen. Kanske ligger det nån därute med min "pälstuss" och massa gotta?

Ja det är en fråga jag ställer mig idag...

Idag har jag o Mocca debuterat i lydnadsettan. Jag är glad men inte nöjd ;-) om man får säga så... Vi fick ett första pris men poängen o genomförandet är inte så mycket att skryta med, hmm.  

Vi tävlade i Edsbyn, på en plantskola i ett växthus av något slags plast. Men det var snö på taket så det var ganska skumt inne på sätt och vis. Grusplan att gå på - helt OK, snö som rasade från taket o lite mysko ljud för vi hade busväder med rejäl blåst ute samt "skum" belysning som kastade skuggor - om man nu kan skylla på det, men värmningen funkade bra. Vi var faktiskt dit i onsdagskväll och provgick, så miljön var inte ovan. Så jag tror inte alls att det var det som störde Mocca. Mocca hade fin kontakt o kändes helt OK när vi värmde upp. 

Men sen när vi gick in på plan så var det nåt som blev helt fel, tappade henne totalt på linförigheten o sen var hon "taggad"... tjuvstart, ljud (har jag fått en gris?) Ja det tål att grubblas på hur vi ska träna framledes för att undvika ljud o hur upplägget ska se ut innan vi går in på tävlingsplanen... tips mottages gärna ;-)

Men glad är jag över första priset, blir nog ingen mer lydnadsetta, tror vi satsar på momenten i tvåan o lägre nu istället...  Men tycker nog att det kunde ha gått bättre, haha det är väl som vanligt - hunden går mycket bättre på träning ;-)

Protokollet blev som följer;

Platsliggande - 9, låter (grymtar)

Tandvisning - 10

Linförighet - 7 (sent sitt, snett sitt, släpper något helt om, drar i kopplet)

Läggande - 9, låter, bra läggande

Inkallande - 8 startar på tävlingsledarens kommando

Ställande - 6, föraren saktar av, ändrar pos, snett sitt (Mocca höll på att "gå ur hand" därav mitt insaktande, sen vred hon sig när jag kom tillbaka)

Apportering - 10

Hopp över hinder - 10

Helhetsintryck - 9

Totalt 164 poäng o tredje placering av åtta startande.

Ska fundera mera på varför vi tappade kontakten på linförigheten, jag blir ju nervös kan vara det o att jag går annorlunda mot träningen. Samt att jag o Mocca måste bli mer kommenderade för att undvika tjuvstarter, hon är såå taggad o vill så mycket mellan varven - "kan själv" syndromet kanhända... Men det är bara att träna.

Det jag funderar mest över är ljuden som börjat komma, har dock inte grymtat förr, men visst har vi haft enstaka "startskall" gäller ju att kväva det så fort som möjligt innan det blir en ful ovana hos Mocca.

Såg att Mona ville ha tips om hur man förhåller sig vid ev. björnmöten ;-)

Jo jag frågade faktiskt föreläsaren Tomas Frisk: om man ska vifta med armarna och hojta eller prata lugnande och backa därifrån, för jag har hört båda varianterna... I första hand rekommenderade han att lugnt prata och backa från björnen, men det här beror på situationen sa han. Väldigt svårt att ge något generellt råd hur man ska agera och dessutom så kanske man inte är så rationell i sina handlingar, man är väl mest troligt lite nervös ;-) Men de flesta björnattacker är "bara" s k skenattacker - björnen rusar mot dig och antingen viker den av eller vänder innan den är framme hos dig, den kan också springa på dig o "butta" till dig bara... Men att inte vända ryggen till är nog ett bra och allmängiltigt råd. Sedan sa han att om han skulle möta en björn som gick till attack så skulle han nog höja armarna och vifta och göra sig så stor som möjligt samt skrika åt björnen för att avskräcka den. Det fanns exempel på när björnen stannat upp vid såna tillfällen. 

Men de viktigaste råden han hade att ge var att : Inte Provocera, Inte Överraska björnen!! Se till att du hörs i skogen, normalt så hör ju björnen dig när du kommer och går, men det är aldrig fel att prata/sjunga/låta lite extra om man känner sig säkrare då - för att inte överraska. Dessutom kan man undvika täta buskage, och då menar jag TÄTA buskage, för i såna tar björnen daglega. (så täta att man inte kan se björnen där den ligger). Man kan ju även tänka på att hålla hundarna borta från såna täta buskage kanske.

Inte provocera, ja borde ju vara ganska självklart, man stör inte björn som har mat, som ligger i idé, hona som har ungar. Men exempel finns, han berättade bl a om en björnattack som kom till för att ett jaktlag hade hittat ett idé och de ville så gärna se björnen, så de ställde sig och hoppade på idét tills björnen kom fram - hur glad tror ni den björnen var?!

Lite annat onödigt vetande: när björnen vaknar på våren äter den mycket myror som är huvudfödan då, äter inte såå stor andel älg/älgkalvar som jag trodde, äter massor, massor med blåbär på hösten för att lägga på sig hull inför vintern, de kan omvandla "sockret" i bären till fett. (184000 blåbär på en dag - hur många liter blir det tro?) När de ligger i idé förbränner de bara fett, inte muskler så när de vaknar på våren är de bara hungriga men annars i fin form! Tänk om man kunde liksom punktförbränna fett som en björn - forskarna är klart intresserade av den här ämnesomsättningen kan jag säga!

Nog om björn, i söndags träffades vi i bevakningskursen igen. Bastjänst stod på menyn samt motivationsövning för ljud. Men viktigast var nog att vi blev instruerade om kommandot "VIsa" när vi o hundar ska på påvis av figurant, nytt numera, har jag aldrig gjort förr... Det läggs stor vikt vid figurantarbete nu och att hunden alltid ska få gå ut till figge - där den kan kampa/leka/få godis, och att man går ut sekvensvis (det är iofs ingen nyhet).

Mocca skötte sig bra, matte mindre bra - jag glömde givetvis att säga "Visa" när vi hastade ut till ljudfiggen som Mocca lekte med, vi skulle ju ha gått lite lugnare också förstås - skärpning matte!

Men det är roligt att vara igång med bevakningen igen. På söndag ska vi iväg nästa gång...

Jo kom på ett litet tillägg när det gäller björn, har man något klädesplagg man kan ta av sig o kasta iväg så är det inte fel. Kanske björnen blir nyfiken o stannar och nosar på det istället för på dig... ;-)

Ja så var rubriken hos grannklubben när de bjöd in till en föreläsning om björn. Den hölls på Rovdjurscentrum på Järvzoo i Järvsö och var väldigt väldigt intressant o givande. Jag gick höra mycket nytt om björnen och även lära om om vissa saker. Bl a har jag alltid trott att björnar hävdar revir men det gör de inte, de har s k hemområden istället. Och en björnhona går max 3 mil från det ställe hon är född, när hon i sin tur ska få ungar. Därför sker den geografiska spridningen sakta även om vi har en stark tillväxt på björn i Gävleborgs län. Björnarna samlas i s k hondjurskluster, det kan vara många honor med ungar inom ett område, de har ca 500 kvm2 stora hemområden som överlappar varandra. Björnhannarna har större områden o rör sig omkring mera. Mycket björn har vi så det är bara att vänja sig...

Hannarna dödar ungar på våren under parningstiden, allt för att honan ska bli brunstig o vilja para sig, så länge hon går med ungarna så blir hon inte parningsvillig - däremot dödar han inte sin egen avkomma. Eller rättare sagt vad han tror är sin egen avkomma, hannen känner inte igen ungarna men väl honan han parat. Så vad tror ni en listig björnhona gör för att skydda sina kommande ungar? Ja just det, hon parar sig med så många hannar som möjligt så de ska känna igen henne o lämna hennes ungar ifred ;-) Smart va?

Vill ni veta mer så har de en hemsida www.de5stora.se där det finns mycket fakta om våra stora rovdjur.

Lite om hur vi skulle undvika konfrontationer o attacker från björn fick vi också tips om, men jag hoppas slippa möta björn i skogen, eller åtminstone vill jag inte veta om, när jag varit i närheten av björn, för det är väl bara att räkna med att man "råkar på" nån förr eller senare... Men normalt sett så märker du inte björnen, den smyger sig iväg eller döljer sig för dig...

Jo ett litet lustigt tillägg bara - föreläsaren undrade hur många av oss (det var många närvarande!) som hade haft en hund som skällt på/följt efter björn nån gång. Det visade sig att det var tre hundar som skällt o följt efter björn - gissa vilken ras?? Alla tre var kelpies...  Ja, sa föreläsaren, kelpies de är inte kloka!

Han menade på att det finns tre kategorier av hur hundar uppträder när de konfronteras med björn, de flesta blir rädda o vill gå därifrån, några "sturskar" upp sig o skäller o springer sedan rädda till matte/husse för stöd (inte bra förstås!) o sedan ett fåtal, företrädesvis jakthundar, ställer björn o skäller ståndskall o är inte rädda för björn. 

Så blir det när man inte skrivit på ett tag... Vi har iaf haft ljusterapi - dvs SOL SOL SOL och varmare väder, (typiskt blankis men iaf) Mocca har blivit 2 år, bevakningskursen har startat och idag har vi SPÅRAT!!!

Härligt härligt!

Mocca firade födelsedagen med start av bevakningskursen. Hon (och de andra sju hundarna) fick träna bastjänst, sedan fick vi visa lek/kamp m förare o att vi kan bryta våra hundar från aktiviteten, o sen testades samma sak med främmande person... Allt inför figurantarbetet m våra hundar under kursen o tänka igenom vad som är bästa belöningen osv. En kort motivationsövning m ljud hann vi också med, Eije frågade om vi tjuvtränat på ljudet, men nej Mocca råkade sköta sig bra ändå... ;-)

Lite hantering hann vi klämma in också plus att Anna-Maria hämtade henne från bilen o gick en rastningsrunda medan jag gjorde i ordning "basen". Nyttigt det med...

Och idag när vi gick cykelvägen runt sjön så såg jag att i en skogsbacke så tittade minsann marken fram fläckvis - vi har haft plusgrader 2-3 dagar nu - och då kunde jag inte låta bli. Det bidde ett litet spår mellan snöfläckarna o även över snön härodär... Var bara där som det fanns barmark annars är skogen snötäckt ännu. Men iaf så skötte sig Mocca bra, spårade noga o fint, markerade pinnar o t o m på ett ställe när jag tänkte att där har jag minsann inte gått, så kom det en glad Mocca tillbaka till matte med pinne! Lita på hunden var det ja! Duktig brunråtta som fick leverpastej som belöning på slutet när hon hittade den allra finaste pinnen - dvs slutpinnen!

Tänk vad jag (o Mocca med) tycker det är kul med spår!

Jo, lite lydnad har vi förstås tränat också, på lite olika platser, men nu är det svårt för att det är blankis överallt, förut var det kallt, alltid är det nåt man ska klaga på hehe!

Ja var i hela friden har växthuseffekten tagit vägen??

Givetvis måste jag få börja med att gnälla på kylan, börjar bli lite less nu, har ju suttit i sen före julafton. Ok, lite andrum har vi haft, på nyårsafton gjorde vi vågen på förmiddagen då vi helt plötsligt hade bara -2, ut o gick långprommis med överlylliga hundar. Men sen  på kvällen var det lika illa igen (för övrigt avlöpte 12-slaget bra, tog bil o hundar o gjorde en sväng under värsta oväsendet för säkerhets skull). Och häromdagen hade vi bara ca 12-14 minusgrader så då blev det också en längre prommis. Till Moccas stora lycka fanns det nysnö att göra en hel massa snöänglar i.

Men sen har det bara varit KALLT! Imorse var det -28, o "LOKALT" på tidningsrundan -31, ganska myggfritt kan jag säga! Så jag undrar var är växthuseffekten? Verkar dessutom som kylan slagit till över hela Sverige...

 Nä nu känns det bättre, när man fått gnälla av sig lite...

Fast jag hade ju just börjat spana in plogade P-platser o kände mig riktigt inspirerad att "fara runt" o träna lite på dylika efter Mögel-Åsas kommentar men nu väntar vi på lite mildare väder... Gubben tyckte jag kunde ta med mig värmedyna o plugga in på nån ledig värmarstolpe på nån lämplig p-plats, han trodde inte hunden skulle resa sig från platsen då inte?!?!

Mocca är annars en påhittig sak, kryp tränar vi ju lite nu o då, med blandat resultat men jag tror det går framåt, eller bakåt ibland också ;-) Hon gillar inte övningen nå vidare, så för att göra det lite extra så har jag en "extern belöning" efter avslutat pass med extra gott godis på ett kaffefat stående på golvet så hon kan se o sukta... Kan inte använda för gott godis under själva träningen då blir det för bråttom... Men tror hon tycker det är lite mer OK nu. För när vi skulle träna lite skiften för fjärrdirigering så bidde det både ligg, stå, sitt med inblandning av kryp bakåt o framåt också - full fart på Mocca som inte alls hade tid att lyssna o ta in vad jag egentligen ville hon skulle göra... Jaja så kan det gå, men då är det väl inte så illa att krypa iaf då eller ;-)

 Men hon är då en härlig hund den här lilla brunråttan! I morse la vi oss i soffan under filten när jag kommit hem från tidningsrundan, Mocca delade så snällt kudden med mig o tyckte det var riktigt mysigt, tyckte jag med ;-) Tror nästan det var hon som snarkade, eller var det jag själv?