Japp, så har iaf Valborg knattrat förbi... Blev inte så farligt i år, det smällde typ bara på "rätt" dag och inte hela dagen heller. Så det funkade bra med hundarna, visst stod Mocca o kikade lite i fönstret på kvällen när det var som värst, men mer än så blev det inte. Och Nina norrbottenspets tog det också piano, hon som annars inte är speciellt förtjust i varken tjut eller andra mysko ljud från smällarna. Är annars helt skottfast ju. Men för säkerhets skull hade jag köpt hem Valerina och gett i förebyggande syfte.

Och Java, ja hon kan man tro är döv... hon är ganska lustig, har flera gånger fått den kommentaren på funktionskontrollerna för HV, för hon reagerar nada på skott. Hon har ju också fått en grundlig skotträning som varit positiv när vi kört bevakning och hemvärnsövningar med k-pist o allehanda skjutande...

För övrigt kan jag meddela att våren har kommit för att stanna - ett säkert vårtecken är när sparkarna parkeras på garagetaken för vintern. Ja det är sant, så knasigt så, men ett villakvarter här i närheten har den egenheten för sig. Nästan alla husägare ställer upp sina sparkar o även snöskopor med för den delen, OVANPÅ garagetaken!! Fattar inte vitsen, där står de mitt i sol och regn?? Varför inte nånstans under tak?? Eller??

Har blivit lite tränat också, har besökt klubben flera gånger med Mocca-bus. Bl a körde vi budföring med Siw en kväll, huja vilken racerfart hon har! Stannade fint o satt bredvid o kollade upp på SIw, men först måste hon ju bara göra ett litet hopp på henne förstås, hmm. Hopp är för övrigt ett favvo-moment för Mocca, det kan man nästan köra som belöning på henne, men det gäller att styra så det inte blir tjuvstart... Har testat lite olika varianter på framförgående, men jag tror vi fortsätter med våra riktningspinnar, det känns bäst just nu. Bara att träna vidare, nu när vår plan äntligen har torkat på, inte helt torr ännu, men nästan så...

Lite spår har vi också fått till, snälla Anna-Maria gick ut ett typ appellspår åt Mocca som gick OK, slog i vinklarna men redde ut det helt OK och stannade vid pinnarna och slutet, kul! Sedan fick Java ett roligt spår av henne, bidde ett födelsedagsspår för Java, då hon fyllt 8 år gammeltanten ;-) Tur att Anna-Maria talade om att hon gått genom "dungen" haha - nästan tvärstopp för en annan när man skulle "plöja" genom ungtallarna, tätt tätt tätt. Men i Javas höjd var det grenfritt så hon snodde som en iller runt trädstammarna. Sedan hade spårläggaren klättrat på trädstammar, krypit o korsat o tvärsat och tänka sig vad Java gillar såna spår!! Annars kan hon "fuska" minsann, ställa sig o leta råttor o allsköns dumheter, men är spåret "roligt" då går hon som på räls! Kul! Är hundarna glada är matte glad!!