Tog några bilder i skogen där vi brukar gå, förra veckan, den 21/2 på torsdagen. Bara så ni skulle få se att stackars oss har snö fortfarande o inga vårblommor i sikte på länge än... Fösökte få med Mocca på bild, men som ni kan se så anser hon att snö är mest till för att lekas i ;-) Och fast jag använde blixt så syns hon rätt dåligt - iofs inget större skada skedd, hon ser ut som en spindelapa nu, utan päls som hon är. Men jag har haft urfällda långhårscollie också en gång i tiden och de kunde se ut som skabbrävar, så jag är härdad ;-)

Nu har det gått några dagar med töväder och blåst, så nu har snöläget ändrat sig en aning - läs blankis! Men iaf så lyckades jag faktiskt få till ett spår åt hundarna igår måndag. I söderlut, i skogskanten på en kraftledningsgata gick jag lite kringelikrokar på kanske ca 200 m med två pinnar o godisburk under den andra pinnen som fick vara "slut". Gick en prommis med Mocca innan spåret, så hon fick springa ifrån sig lite, tyvärr började det blåsa ganska ordentligt under tiden, så det blev väl inte helt optimala förhållanden för första spåret för året. Barmarken var tillfryst och hård mossa, ris och lite skarsnö emellanåt. Kanske därför det gick så noggrant och i lagom takt i början av spåret :-) Jag blev helt förvånad, behövde inte bromsa nåt alls, det tuffade på så bra så... Första pinnen stannade Mocca vid, jag ropade bra o "Tack" så hon plockade upp den - belöning med kassler o tjo o tjim. Kanske vart det för mycket tjo o tjim, för när Mocca sen fortsatte gick det lite väl fort då igen, pust i motlutet. Men efter att ha tappat lite i en klurig vinkel så gick det bättre sen fram till slutpinne o kasslerburk, stannade själv igen. Jag sa "tack" igen till Mocca som efter några uppmaningar plockade upp pinnen o gav mig - OCH DÅ KOM JAG IHÅG!!!!

Attans, jag hade ju bestämt mig i höstas när vi spårade att jag inte skulle lägga in några krav på att plocka upp pinnarna ju!! F-n att man är så glömsk o så slarvig så man inte kollar i sina gamla anteckningar då! Jag har ju en tanke om att när jag står o ber om "tack" för att få pinnen i handen så förtar det en del av hennes glädje o intresse för att hitta grejor i spåret - bättre att berömma ordentligt för att hon stannar, så tror jag upplockningen kommer av sig själv så småningom, i rena glädjen! (?) Mycket bättre att träna på pinn-plockning vid andra tillfällen än i spåret. Jaja, bara jag kommer ihåg det i fortsättningen så...

Lämnade kvar pinnarna o påfylld godisburk så fick hoffetanten Java gå ett begagnat spår - det gjorde hon såå gärna så, och hon förleddes inte av Moccas tappt i vinkeln heller utan följde det ursprungliga spåret...

Men nu vill jag ha mera töväder - mera barmark, för det är roligt att spåra!